# Röd flugsvamp (Amanita muscaria) > Röd flugsvamp (Amanita muscaria) är en av världens mest kända svampar. Guide till verksamma ämnen, effekter, risker, tillredning, mikrodosering och juridik. Adress: https://psykedelika.se/guider/flugsvamp/ Senast uppdaterad: 2026-09-15 Utgivare: psykedelika.se (info@psykedelika.se) **Om skademinimering:** Röd flugsvamp kan vara olaglig på vissa platser, och vi uppmuntrar inte till bruk där det strider mot lagen. Vi accepterar dock att bruk förekommer och anser att ansvarsfull skademinimeringsinformation är avgörande för att hålla människor säkra. Den här guiden är därför skriven för att öka säkerheten för den som ändå väljer att använda svampen. Röd flugsvamp är potentiellt farlig, särskilt i höga doser. Att äta svampen kan ge obehagliga fysiska biverkningar eller svåra psykologiska upplevelser. Var försiktig om du experimenterar: se till att svampen är korrekt tillredd, börja med låga doser och öka bara försiktigt om det är din avsikt. Ur klinisk synvinkel betraktas svampen som neurotoxisk. ## Översikt ***Amanita muscaria***, röd flugsvamp, är en vitt spridd och mycket iögonfallande svamp som växer i tempererade områden på både norra och södra halvklotet. Den här ikoniska, stora röda svampen med vita prickar – på engelska känd som fly agaric eller fly amanita – är en av de mest igenkännbara svamparna i populärkulturen. Illustrationer av *A. muscaria* fyller många barnböcker och förknippas med magi, älvor och fantasins illusoriska värld. *Amanita muscaria* har ett blandat rykte. Hos många väcker den antingen kärlek eller avsky, en försiktig hållning, eller mild respekt och nyfikenhet. Tänker vi på begreppet mykofobi[^6] är röd flugsvamp utan tvekan den svamp som först dyker upp i tankarna. Guiden går igenom *Amanita*-svamparnas historia, deras taxonomi, deras psykedeliska egenskaper och hur du mikrodoserar *Amanita muscaria*. ### Vad är Amanita muscaria? Släktet *Amanita* är vitt spritt, med arter på alla kontinenter. Alla *Amanita spp.* bildar ektomykorrhiza, vilket betyder att de växer i symbios med vissa trädarter och delar näringsämnen i utbyte mot kolhydrater. *A. muscaria* hör naturligt hemma i tempererade och boreala skogar på norra halvklotet. Den växer i anslutning till lövträd som björk (till exempel vårtbjörk, *Betula pendula*), barrträd (till exempel *Pinus spp.*) och ädelgranar. Genom den kommersiella odlingen av olika prydnadsträd har *A. muscaria* introducerats i många länder, bland annat Australien, Nya Zeeland och Sydamerika. Arten betraktas som ”ogräsartad”[^14] – den påträffas ofta i en rad urbana miljöer[^15] och är känd för att vara opportunistisk. *Amanita*-arter växer upp ur jorden runt trädens bas och bildar först en äggliknande struktur strax under ytan. När svampen växer spränger den den skyddande vävnaden. Detta skyddande hölje som omsluter svampen kallas det yttre hyllet (”universal veil”). När svampen kommit upp är hatten täckt av många små vita vävnadsrester, som brukar kallas vårtor eller flockar. Hatten går från klotrund till halvklotformad och slutligen platt, hos äldre exemplar ibland uppåtböjd. Ibland sköljer regnet bort vårtorna från hatten innan den hunnit vecklas ut helt. När hatten öppnar sig lossnar det inre hyllet och lämnar en ring, en ”kjol”, kvar på foten. Svampens bas omsluts av det yttre hyllets skålformade rester, som kallas volva eller strumpa. #### Hur ser röd flugsvamp ut? *Amanita muscaria* är en stor och iögonfallande svamp; den röda hatten med vita vårtor står i skarp kontrast mot grönt och brunt i de björk- och tallskogar där den växer. Den hittas ofta i stora grupper i olika utvecklingsstadier. Hatten på en röd flugsvamp är vanligen [8–20 cm](https://www.woodlandtrust.org.uk/trees-woods-and-wildlife/fungi-and-lichens/fly-agaric/) i diameter och är till en början klarröd med vita prickar. När [svampen åldras](https://www.first-nature.com/fungi/amanita-muscaria.php) bleknar det röda till orange eller gult, och de vita prickarna kan bli mindre framträdande. Hatten är oftast välvd hos unga exemplar men blir plattare med åldern. Hattens yta är slät och ibland klibbig. Foten på en röd flugsvamp är vanligen [10–20 cm](https://www.first-nature.com/fungi/amanita-muscaria.php) hög och 1–2 cm i diameter. Den är oftast vit eller gräddfärgad och har en ring som också är vit eller gräddfärgad. Skivorna hos röd flugsvamp är vita eller gräddfärgade och sitter tätt. De är fästa vid foten och blir blekgula när [svampen mognar](https://www.first-nature.com/fungi/amanita-muscaria.php). *Amanita muscaria* betraktas i dag som ett artkomplex[^16] – skilda arter som går under samma namn men som behöver taxonomisk revision. [Amanitaceae.org](http://amanitaceae.org/) listar fyra varieteter av *A. muscaria*: - *Amanita muscaria* var. *muscaria* är den klarröda flugsvampen från norra Europa, Ryssland och Asien. - *Amanita muscaria* subsp. *flavivolvata* är röd med gula till gulvita vårtor och finns från södra Alaska till Colombia. - *Amanita muscaria* var. *guessowii* har gul till orange hatt, med ett mer orange eller till och med rödorange centrum. Denna nordamerikanska varietet är vanligast i nordöst. - *Amanita muscaria* var. *inzengae* har gul till orangegul hatt med gulaktiga vårtor och en fot som kan vara beige. ### Är Amanita muscaria psykedelisk? Trots att *A. muscaria* har mycket starka psykedeliska associationer i populärkulturen skulle den inte räknas som psykedelisk enligt den formella definitionen. De flesta substanser som betraktas som psykedeliska (som LSD, psilocybin/psilocin och meskalin) är strukturellt besläktade med signalsubstanserna serotonin eller dopamin och är agonister på serotonin 2A-receptorn (5-HT2A)[^17]. *Amanita muscaria* och den närbesläktade arten *Amanita pantherina* (panterflugsvamp) betraktas däremot som enteogener. På grund av sina psykoaktiva effekter kallas *A. muscaria* ofta ”magisk svamp”, men jämfört med psilocybinsvamp är effekterna mycket annorlunda. *A. muscaria* innehåller varken psilocybin eller psilocin. Svampens verksamma ämnen är muscimol och ibotensyra, där muscimol (en selektiv agonist på GABAA-receptorn) har en sederande, dämpande och delirant effekt[^18]. #### Verksamma ämnen i Amanita muscaria De verksamma ämnena i *A. muscaria* och besläktade *Amanita*-arter, däribland *Amanita pantherina*, är främst muscimol, isoxazolalkaloiden ibotensyra och små mängder muskarin. Ämnena passerar blod-hjärnbarriären och verkar på det centrala nervsystemet. Ibotensyra är en prodrog till muscimol: när svampen torkas dekarboxyleras ibotensyra till muscimol. Muscimol är fem till sex gånger mer potent än ibotensyra och har färre skadliga biverkningar. Både ibotensyra och muscimol utsöndras i urinen efter att man ätit *A. muscaria*. Det har rapporterats att en betydande andel av ibotensyran utsöndras ometaboliserad 20–90 minuter efter intag. När ren ibotensyra äts utsöndras nästan ingen muscimol. Ibotensyra är en potent NMDA-agonist och en kraftfull agonist på metabotropa glutamatreceptorer i grupp I och II, vilket ger dissociativa effekter, eufori, syn- och hörselförvrängningar, känslor av att sväva och möjligen retrograd amnesi. Den klassas som ett potent neurotoxin som verkar via excitatoriska aminosyramekanismer, där den fungerar som en icke-selektiv glutamatreceptoragonist[^39]. Den har använts flitigt i djurförsök för att skapa lesioner i råtthjärnor: intracerebrala injektioner av ibotensyra orsakar cellförlust i flera hjärnområden. Nedbrytningen begränsas till injektionsstället och påverkar inte axoner, passerande nervbanor eller synapsändar med ursprung i andra områden. Muscimol är en agonist på GABA-receptorer och verkar som signalsubstans på GABAA, vilket ger en dämpande effekt samt synförvrängningar/hallucinationer, balansförlust, lätta muskelsammandragningar och förändrad sinnesuppfattning[^35]. *Amanita muscaria* innehåller också små mängder muskarin, som ursprungligen antogs vara det psykoaktiva ämnet eftersom det binder till muskarina acetylkolinreceptorer. Mängden är så liten att den i allmänhet betraktas som betydelselös. ### Att identifiera *Amanita muscaria* ***Ansvarsfriskrivning:*** *Röd flugsvamp kan vara olaglig på vissa platser, och vi uppmuntrar inte till bruk där det strider mot lagen. Vi accepterar dock att bruk förekommer och anser att ansvarsfull skademinimeringsinformation är avgörande för att hålla människor säkra. Den här guiden är därför skriven för att öka säkerheten för den som ändå väljer att använda svampen. Röd flugsvamp är potentiellt farlig, särskilt i höga doser. Att äta svampen kan ge obehagliga fysiska biverkningar eller svåra psykologiska upplevelser. Var försiktig om du experimenterar: se till att svampen är korrekt tillredd, börja med låga doser och öka bara försiktigt om det är din avsikt. Ur klinisk synvinkel betraktas svampen som neurotoxisk.* *Amanita muscaria* har ett karakteristiskt utseende med klarröd eller orange hatt täckt av vita eller gulaktiga vårtor. Det finns dock flera andra svampar som kan förväxlas med *Amanita muscaria*, och några av dem är också giftiga. Det är avgörande att kunna identifiera dessa svampar korrekt för att undvika oavsiktlig förgiftning. #### Förväxlingsarter till Amanita muscaria *[Amanita gemmata](https://plants.ces.ncsu.edu/plants/amanita-gemmata/)*: Den här svampen liknar Amanita muscaria, med gul till orange hatt och vita vårtor. Den har dock en ring runt foten och en gulaktig fot, medan Amanita muscaria har vit fot. *[Amanita pantherina](https://www.first-nature.com/fungi/amanita-pantherina.php)*: Panterflugsvampen liknar Amanita muscaria men har brunaktig hatt med vita eller gråaktiga vårtor. Den har också en ring runt foten och en vit fot, till skillnad från Amanita muscaria. *[Amanita muscaria var. formosa](https://www.canr.msu.edu/news/amanita-muscaria-var-formosa)*: Den här varieteten av Amanita muscaria har gul till orange hatt och vita vårtor, men foten är smalare och har en tydligt knölformad bas. *[Chlorophyllum molybdites](https://plants.ces.ncsu.edu/plants/chlorophyllum-molybdites/)*: Även kallad ”false parasol” eller ”green-spored parasol”. Den liknar Amanita muscaria som ung, med vit eller gräddfärgad hatt och vita vårtor. Den har dock grönt sporavtryck och saknar Amanita muscarias tydligt knölformade bas. #### Varieteter av röd flugsvamp Här är några av de mest kända varieteterna av röd flugsvamp: *[Amanita muscaria var. muscaria](https://en.wikipedia.org/wiki/Amanita_muscaria)*: Detta är den klassiska röda flugsvampen med klarröd eller orange hatt täckt av vita eller gulaktiga vårtor. Den växer i barr- och blandskogar över hela norra halvklotet. *[Amanita muscaria var. formosa](https://www.canr.msu.edu/news/amanita-muscaria-var-formosa)*: Den här varieteten har gul till orange hatt och växer i lövskogar i Nordamerika, Europa och Asien. *[Amanita muscaria var. regalis](https://www.first-nature.com/fungi/amanita-regalis.php)*: Den här varieteten (brun flugsvamp) har brunröd hatt och växer i ek- och bokskogar i Europa. *[Amanita muscaria var. flavivolvata](https://antropocene.it/en/2023/02/03/amanita-muscaria-var-flavivolvata-2/)*: Den här varieteten har gul hatt och växer i Japan, Korea och Kina. *[Amanita muscaria var. alba](https://www.mushroomexpert.com/amanita_muscaria_alba.html)*: Den här varieteten har vit hatt och växer i Asien och Europa. ## Upplevelsen ### Vad du kan förvänta dig Berusning uppstår efter intag av en till fyra svampar av *A. muscaria*, med effekter som börjar inom 15 minuter till en timme. En halv till en svamp räknas som låg dos (1–5 g), och tre svampar är den vanligare dosen (5–10 g). Huvudeffekterna kan vara i fyra till åtta timmar, utan betydande eftereffekter[^19]. Fysisk koordination och grundläggande motorik kan vara kraftigt nedsatt, med vissa ofrivilliga ryckningar, dåsighet, svettning, vidgade pupiller och förhöjd kroppstemperatur. Obehagliga psykologiska upplevelser förekommer också, med rapporter om personer som fastnat i självupprepande tidsloopar, att synintrycken ”pausats”, förändrad storleksuppfattning och visionära upplevelser. Det viktigaste psykoaktiva ämnet i *A. muscaria* är muscimol. Många beskriver att upplevelsen av röd flugsvamp kan vara positiv, med känslor av eufori och en känsla av att befinna sig i ett drömlikt rum. Vissa syn- och hörseleffekter kan förekomma, liksom kroppsliga förnimmelser som påminner om stickningar eller om att bli berörd. Syneffekterna omfattar att föremål eller den egna kroppen upplevs förstorade eller förminskade. Ibland blir upplevelsen mycket dissociativ, med bristande medvetenhet om omgivningen i flera timmar. Var noga med att tillreda svamparna korrekt genom att torka dem ordentligt i en mattork eller i ugn på låg temperatur. Svamparna ska aldrig ätas råa, eftersom det kan ge mag-tarmbesvär, biverkningar av ibotensyran eller allergiska reaktioner mot proteiner i otillagad svamp. ## Effekter ### Effekter av att ta *Amanita muscaria* #### Kognitiva effekter Som med många naturligt förekommande psykoaktiva ämnen varierar effekten beroende på svampen, tillredningen och den individuella reaktionen. De kognitiva effekterna kan visa sig efter 30 minuter till en timme, och varaktigheten kan vara allt från fyra till tio timmar. Röd flugsvamp kan tas i olika doser, från en halv till en hel torkad svamp (1–5 g), där tre svampar är den vanligare dosen (5–10 g). Vid medelhöga till högre doser (10–30 g) kan de huvudsakliga kognitiva effekterna av röd flugsvamp omfatta: - Loopar: Att fastna i en självupprepande tidsloop eller i ett upprepat beteende- eller tankemönster, som att uppleva samma ögonblick om och om igen. - Reducerad bildfrekvens: Moderna filmer och tecknade serier visas i 25 bilder per sekund. Upplevelsen av reducerad bildfrekvens är som om din perception begränsades till en bild per sekund eller färre. - Storleksförvrängningar: Precis som i Alice i Underlandet kan föremål eller den egna kroppen upplevas förstorade eller förminskade. - Känsla av styrka: En känsla av att vara mycket starkare än du är. - Förnimmelser som påminner om stickningar eller om att bli berörd. - Visionära drömmar och hallucinationer. - Ibland blir upplevelsen mycket dissociativ, med bristande medvetenhet om omgivningen i flera timmar. - En känsla av att flyga. Ett sömnstadium är vanligt. Sömnen är lätt, och man är ofta delvis medveten om ljud i omgivningen. I den här fasen kan svampens effekter på det centrala nervsystemet bli tydliga, med märkliga klardrömmar. Efter en timme eller två vaknar vissa med en känsla av att ha vaknat upp i en annan värld. Allt ser likadant ut, men är ändå onekligen annorlunda på ett oförklarligt sätt … ner i kaninhålet och in i Underlandet! #### Fysiologiska effekter *Amanita muscaria* har också en rad fysiologiska effekter, från eufori och ataxi (balanssvårigheter) till förändrade sinnesintryck, särskilt av hörsel, smak och perspektiv. *A. muscaria* kan också ge kolinerga symtom, som ”kraftig salivavsöndring och lätt svettning”[^20]. Andra fysiologiska effekter av *A. muscaria* kan vara: - Förlorad koordination: Att känna sig berusad, ramla omkull, inte kunna reagera snabbt på saker. - Muskelryckningar: Musklerna kan rycka i varierande grad. - Mag-tarmbesvär, inklusive illamående och kräkningar. *Amanita muscaria* är också känd för att ibland innehålla muskarin. Mängden i svampen är så liten att den i allmänhet betraktas som betydelselös. Trots det är det viktigt att känna till dess effekter, särskilt vid intag av röd flugsvamp i högre doser. Symtom på muskarinförgiftning kan bland annat vara ökad salivavsöndring, svettning och tårflöde. Symtomen kan också omfatta mag-tarmbesvär, förvirring, eufori, förlorad muskelkoordination, sänkt blodtryck, kraftig svettning och frossa, synförvrängningar och en känsla av styrka. Effekterna kommer snabbt (inom 15 minuter till två timmar) och varar vanligtvis i flera timmar[^21]. #### Emotionella effekter De emotionella effekterna varierar också när man äter psykoaktiva svampar. Även om *Amanita*-svampar inte innehåller psilocybin kan de ge liknande emotionella effekter. Många beskriver att upplevelsen av röd flugsvamp kan vara positiv, med känslor av eufori och en känsla av att befinna sig i ett drömlikt rum. Det finns också rapporter om att man känner ett slags driv efter den första vågen av sömnighet. Vissa fnissar eller skrattar under hela ”trippen”. ## Nytta och risker #### Nytta *Amanita muscaria* har använts som homeopatiskt medel. Det finns rapporter om att den använts mot en rad åkommor, däribland smärta, depression, ångest, sömnlöshet, trötthet och beroende/abstinens. Korjakerna på Kamtjatkahalvön har en lång tradition av att använda *A. muscaria* i shamanska syften, för helande och för spådom. I dagens västerländska kultur blir allt fler nyfikna på den här svampen, trots mykologernas varningar och den mykofobi som lever kvar, och utforskar den som enteogen och som behandling av depression och fysiska besvär. Det finns rapporter om personer som mikrodoserar *A. muscaria* för att [öka sin energi och produktivitet](https://www.reddit.com/r/microdosing/comments/a25q28/amanita_muscariafly_argine/). #### Risker Det finns [risker](https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC7977045/#:~:text=Amanita%20muscaria%20is%20a%20highly,rare%20cases%20lead%20to%20death.) med att äta *Amanita*-svampar. De måste tillredas korrekt, annars kan du utsättas för deras giftiga beståndsdelar. Dödsfall [är sällsynta](https://www.wildlifetrusts.org/wildlife-explorer/fungi/fly-agaric#:~:text=Fly%20agarics%20are%20poisonous%20and,causes%20stomach%20cramps%20and%20hallucinations), men intag av rå eller färsk *Amanita*-svamp kan ge magkramper och skador på lever och njurar. Läs avsnittet om tillredning nedan innan du äter röd flugsvamp. ## Mikrodosering ### Kan man äta röd flugsvamp? Det finns inga studier som fastställer toxicitetsnivåer eller långtidseffekter, och även om *A. muscaria* tekniskt sett är giftig (kom ihåg att alkohol också är giftigt) kan den ätas säkert i kontrollerade doser. Röd flugsvamp är ätlig så länge du tillreder den korrekt. Det är avgörande för att kunna äta svampen säkert, eftersom den innehåller [giftiga beståndsdelar](https://www.wildlifetrusts.org/wildlife-explorer/fungi/fly-agaric#:~:text=Fly%20agarics%20are%20poisonous%20and,causes%20stomach%20cramps%20and%20hallucinations). Det finns dock en lång tradition av säker konsumtion av *A. muscaria* när den tillretts på rätt sätt. Hatten på röd flugsvamp har högre koncentration av psykoaktiva ämnen än foten[^31][^32]. Den lägsta dos som ger psykoaktiva effekter är 30–60 mg ibotensyra och omkring 6–10 mg muscimol. Var försiktig med doseringen, eftersom en enskild svamp kan innehålla mellan 292 och 6 570 µg/g ibotensyra och mellan 73 och 2 440 µg/g muscimol[^34]. Om en svamp i genomsnitt väger 60 g räcker en enda svamp för att ge hallucinogena effekter. #### Mikrodosera *Amanita muscaria* [Mikrodosering](https://psykedelika.se/guider/psilocybinsvamp/#microdosing) innebär att ta subperceptuella doser av en substans som [psilocybin](https://psykedelika.se/guider/psilocybinsvamp/) eller [LSD](https://psykedelika.se/guider/lsd/#microdosing) för att få en varaktig nytta, som ökad kreativitet, energi och fokus. De flesta mikrodoseringsprotokoll bygger på substanser som strukturellt liknar signalsubstanserna serotonin eller dopamin, det vill säga tryptaminer respektive fenetylaminer, vilka är 5-HT2A-agonister. Även om människor experimenterar med olika psykoaktiva substanser i sina mikrodoseringsprotokoll är lite känt om de positiva effekterna av att mikrodosera röd flugsvamp. *A. muscaria* har använts som homeopatiskt medel mot depression, tics, epilepsi med mera, och i kombination med tinktur av alrunerot (*Mandragora*) som medel mot Parkinsons sjukdom.[^22][^23] Det finns dock inga formella studier av *A. muscaria* för mikrodosering. En person rapporterade: ”Jag har haft god framgång med Amanita som daglig stärkare mot vinterdepp.”[^24] En annan skrev: ”Min hjärna fungerar så mycket bättre, min intelligens lyfts fram på ett sätt som gör att jag verkligen känner att jag använder mycket mer av min potential och min intelligens i sig!!!”[^25] Andra har rapporterat ökad produktivitet, bättre förmåga att fokusera och förbättrat humör. Det finns inga etablerade protokoll för att mikrodosera röd flugsvamp. Om du ändå vill prova gäller samma försiktighetsprinciper som vid all mikrodosering: börja mycket lågt, öka långsamt och för anteckningar över dos och effekt. #### Tillredning av *Amanita muscaria* Var noga med att tillreda svamparna korrekt genom att torka dem ordentligt i en mattork eller i ugn på låg temperatur. Svamparna ska aldrig ätas råa, eftersom det kan ge mag-tarmbesvär, biverkningar av ibotensyran eller allergiska reaktioner mot proteiner i otillagad svamp. Traditionellt åt shamanen bara perfekt torkade exemplar, eller drack urin – antingen från någon som ätit svampen eller från renar som man visste hade ätit den, genom att samla in snön som renarna kissat på. Att äta *A. muscaria* ger vissa psykoaktiva effekter även i små doser. *A. muscaria* äts som matsvamp i delar av Europa, Nordamerika och Japan. De verksamma ämnena i *A. muscaria* är vattenlösliga – genom att förvälla svamparna och hälla bort vattnet kan de betraktas som ätliga[^7]. William Rubel och David Arora (författare till det stora verket *Mushrooms Demystified*) medger att det inte finns mycket publicerad information om ätligheten hos *A. muscaria*, men hävdar att den, korrekt förvälld, [är en läcker svamp med söt smak](https://williamrubel.com/amanita-muscaria-is-edible-if-parboiled/). Om du vill prova *A. muscaria* utan de psykedeliska effekterna kan du koka färsk *A. muscaria* länge i en stor kastrull med vatten. Gör detta två gånger och häll bort vattnet mellan kokningarna. Därefter kan du tillaga svamparna som vanlig matsvamp. Det finns andra sätt att [inta](https://doubleblindmag.com/amanita-muscaria/) *Amanita muscaria*. Vanligast är att svamparna torkas och antingen äts som de är eller görs till svampte. För att göra te mäter du upp lämplig dos torkad svamp och blandar den med citronsyra och vatten. Låt blandningen sjuda i två till tre timmar innan du dricker den. Obs: Se till att du plockar rätt art. Vissa experter rekommenderar att bara plocka exemplar som är tydligt röda, eftersom ljusare nyanser mot orange lätt kan förväxlas med andra arter. Ät aldrig en *Amanita*-art som är gräddfärgad eller vit. #### Amanita-svampar vs psilocybinsvamp Även om *Amanita*-svampar kan ha psykedeliska egenskaper är de inte psilocybinsvampar. [Psilocybinsvampar](https://faculty.washington.edu/chudler/mush.html) är svampar som innehåller det psykoaktiva ämnet psilocybin. Ämnet är känt för att orsaka hallucinationer, förändrad perception och andra psykedeliska effekter. De psykoaktiva ämnena i *Amanita*-svampar är muscimol och muskarin. De kan orsaka synförvrängningar/hallucinationer, balansförlust, lätta muskelsammandragningar och förändrad sinnesuppfattning. Psilocybinsvampar betraktas inte som lika giftiga som *Amanita*-svampar, men bör ändå intas på ett säkert sätt. ## Juridik ### Sverige Röd flugsvamp är inte narkotikaklassad i Sverige, och varken muscimol eller ibotensyra finns upptagna i Läkemedelsverkets narkotikaförteckningar (LVFS 2011:10) eller bland de hälsofarliga varorna enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor (kontrollerat i september 2026).[^50][^51] Se även [Substansernas status i Sverige](https://psykedelika.se/juridik/substansernas-status/). Att plocka röd flugsvamp i naturen är tillåtet enligt allemansrätten, och att inneha svampen är inte straffbart. Svampen är däremot klassad som giftig, och att sälja den, eller produkter med muscimol, som livsmedel eller kosttillskott är inte tillåtet. Livsmedel som inte är säkra får inte släppas ut på marknaden, och produkter som marknadsförs med medicinska påståenden kan omfattas av läkemedelslagstiftningen. ***Ansvarsfriskrivning:*** *Röd flugsvamp kan vara olaglig på vissa platser, och vi uppmuntrar inte till bruk där det strider mot lagen. Vi accepterar dock att bruk förekommer och anser att ansvarsfull skademinimeringsinformation är avgörande för att hålla människor säkra. Den här guiden är därför skriven för att öka säkerheten för den som ändå väljer att använda svampen. Röd flugsvamp är potentiellt farlig, särskilt i höga doser. Att äta svampen kan ge obehagliga fysiska biverkningar eller svåra psykologiska upplevelser. Var försiktig om du experimenterar: se till att svampen är korrekt tillredd, börja med låga doser och öka bara försiktigt om det är din avsikt. Ur klinisk synvinkel betraktas svampen som neurotoxisk.* ### Är röd flugsvamp laglig? #### Amanita muscarias rättsliga status i USA Till skillnad från psilocybinsvamp, som är olaglig i många delstater, är *Amanita muscaria* laglig i alla delstater utom Louisiana, där odling, försäljning och innehav av *A. muscaria* är förbjudet enligt delstatslagen Louisiana State Act 159[^26]. Det viktigaste verksamma ämnet, muscimol, räknas inte som narkotikaklassat av USA:s federala regering. Även om odling, innehav och distribution av *A. muscaria* inte regleras av den federala regeringen i USA är svampen inte godkänd som livsmedel. På Erowid Centers webbplats står det: ”Om den säljs som kosttillskott måste försäljningen följa amerikanska lagar om kosttillskott. Om den säljs för att konsumeras som livsmedel eller läkemedel regleras försäljningen av FDA.”[^27] #### Var är Amanita muscaria olaglig? *Amanita muscaria* är laglig i de flesta länder. Därför är det enklare att räkna upp de länder där den *inte* är laglig. Dit hör Australien, Rumänien, Nederländerna och Thailand[^28]. I Thailand omfattar lagen hallucinogena svampar i den femte narkotikakategorin[^29]. I Australien räknas muscimol som en förbjuden substans i Schedule 9 enligt Poisons Standard. En substans i Schedule 9 är en som ”kan missbrukas eller användas felaktigt, och vars tillverkning, innehav, försäljning eller användning bör vara förbjuden enligt lag, utom när den behövs för medicinsk eller vetenskaplig forskning, eller för analys-, undervisnings- eller utbildningsändamål med godkännande från hälsomyndigheterna på federal nivå och/eller på delstats- eller territorienivå”.[^30] I USA är *Amanita muscaria* inte narkotikaklassad enligt federal lag, men vissa delstater har lagar som reglerar användningen. I Kalifornien är det till exempel lagligt att inneha *Amanita muscaria*, men olagligt att sälja den eller transportera den i försäljningssyfte. I Minnesota är *Amanita muscaria* klassad som narkotika i Schedule I (motsvarande USA:s narkotikaklass I), vilket innebär att det är olagligt att inneha eller använda den. Om du plockar arten i naturen bör du ta reda på vilka lokala regler som gäller för svampplockning och var det är tillåtet att samla in. Det kan finnas begränsningar för var du får plocka och vad du får plocka. I vissa länder eller delstater behövs tillstånd för att lagligt få samla in på allmän mark. För att plocka på privat mark krävs alltid markägarens tillstånd. I Sverige ger allemansrätten dig i regel rätt att plocka svamp även på annans mark. ## Farmakologi De verksamma ämnena i *A. muscaria* och besläktade *Amanita*-arter, däribland *Amanita pantherina*, är främst muscimol, isoxazolalkaloiden ibotensyra och små mängder muskarin. Ämnena passerar blod-hjärnbarriären och verkar på det centrala nervsystemet. Ibotensyra är en prodrog till muscimol: när svampen torkas dekarboxyleras ibotensyra till muscimol. Muscimol är fem till sex gånger mer potent än ibotensyra och har färre skadliga biverkningar. Både ibotensyra och muscimol utsöndras i urinen efter att man ätit *A. muscaria*. Det har rapporterats att en betydande andel av ibotensyran utsöndras ometaboliserad 20–90 minuter efter intag – när ren ibotensyra äts utsöndras nästan ingen muscimol. Hatten på röd flugsvamp har högre koncentration av psykoaktiva ämnen än foten[^31][^32]. Den lägsta dos som ger psykoaktiva effekter är 30–60 mg ibotensyra och omkring 6–10 mg muscimol. Var försiktig med doseringen, eftersom en enskild svamp kan innehålla mellan 292 och 6 570 µg/g ibotensyra och mellan 73 och 2 440 µg/g muscimol[^34]. Om en svamp i genomsnitt väger 60 g räcker alltså en enda svamp för att ge hallucinogena effekter. Ibotensyra är en potent NMDA-agonist och en kraftfull agonist på metabotropa glutamatreceptorer i grupp I och II, vilket ger dissociativa effekter, eufori, syn- och hörselförvrängningar, känslor av att sväva och möjligen retrograd amnesi. Muscimol är en agonist på GABA-receptorer och verkar som signalsubstans på GABAA, vilket ger en dämpande effekt samt synförvrängningar/hallucinationer, balansförlust, lätta muskelsammandragningar och förändrad sinnesuppfattning[^35]. *Amanita muscaria* innehåller också små mängder muskarin, som ursprungligen antogs vara det psykoaktiva ämnet eftersom det binder till muskarina acetylkolinreceptorer. Mängden är så liten att den i allmänhet betraktas som betydelselös. Muscimol och ibotensyra är dödliga i mycket höga doser. För muscimol är LD50 (den dos som är dödlig för 50 procent av försöksdjuren) 45 mg/kg hos råttor. För ibotensyra är LD50 129 mg/kg. I en annan studie var den orala LD50 för muscimol 10 mg/kg hos kaniner, och den orala LD50 för ibotensyra 38 mg/kg hos möss[^36][^37][^38]. Inga data för människor har ännu publicerats. ### Är ibotensyra ett neurotoxin? Ibotensyra klassas som ett potent neurotoxin som verkar via excitatoriska aminosyramekanismer, där den fungerar som en icke-selektiv glutamatreceptoragonist[^39]. Den har använts flitigt i djurförsök för att skapa lesioner i råtthjärnor, där intracerebrala injektioner av ibotensyra orsakar cellförlust i flera hjärnområden. Nedbrytningen begränsas till injektionsstället och påverkar inte axoner, passerande nervbanor eller synapsändar med ursprung i andra områden. Det finns inga studier som fastställer toxicitetsnivåer eller långtidseffekter, och även om *A. muscaria* tekniskt sett är giftig (kom ihåg att alkohol också är giftigt) kan den ätas säkert i kontrollerade doser. ## Historia och statistik ### Symbolik kring röd flugsvamp #### Mytologi Det finns många myter kring röd flugsvamp. Det finns en omfattande mykologisk litteratur om svampens användning och kulturella betydelse, med teorier om att den förekommit bland vikingatidens bärsärkar[^2], Europas druider[^3], i den forntida hinduiska texten Rigveda[^4], bland Sibiriens shamaner[^4], i grottmålningar[^5] och vidare bakåt i tiden. Den är den arketypiska mytologiska svampen. År 1968 gav R. Gordon Wasson ut boken *Soma: Divine Mushroom of Immortality*[^4], där han föreslog att *A. muscaria* var Soma, som omnämns i den forntida hinduiska texten Rigveda. Wasson använde flera argument, som alla byggde på texten och hur den kunde tolkas. En beskrivning av Soma använder adjektivet hári, som betyder ”bländande” eller ”flammande”, vilket Wasson tolkade som ”röd”. Beskrivningarna nämner inte viktiga kännetecken som rötter, stjälkar eller fröer, vilket Wasson tolkade som att Soma var en svamp. Rigveda nämner också urin, med en rad som beskriver män som urinerar Soma – en sedvänja som påminner om hur urin används i Sibirien. Soma sägs också komma ”från bergen”, vilket Wasson tolkade som att *A. muscaria* fördes in av de arier som invaderade Indien norrifrån. Berättelsen speglar en uppsättning forntida sedvänjor som gått förlorade och därför fått en mytisk prägel. Det finns också starka argument för att Soma kan ha varit *Ephedra*, ett potent centralstimulerande medel, eller *Peganum harmala* (harmalruta), en växt som innehåller harmin och harmalin. Att läsa om röd flugsvamp är en psykedelisk resa i sig. Sagorna och berättelserna som förknippas med *A. muscaria* antyder resor in i det inre jaget. Längs vägen stöter man på moderna idéer om att Jesus kanske var en svamp. År 1970 gav filologen, arkeologen och Dödahavsrullsforskaren John Marco Allegro ut boken *The Sacred Mushroom and the Cross*[^47], där han hävdade att den tidiga kristna teologin härstammade från en fruktbarhetskult som åt *A. muscaria* som sakrament. Trots att boken fick hård kritik från både akademiker och teologer har den väckt intresse hos vissa etnomykologer, och en del av idéerna är fortfarande populära. Bokens idéer har av vissa sammanfattats som ”[Jesus Kristus var en svamp!](https://www.youtube.com/watch?v=pAp9k8rzQDw)”[^48] En utmärkt och lättläst analys finns i Andy Letchers bok *Shroom: A Cultural History of the Magic Mushroom*[^49]. Sedan finns kopplingen till jultomten, vars röda och vita dräkt speglar de röda och vita färgerna hos *A. muscaria* (och de tillhörande ryktena om att hans renar åt den här enteogena svampen för att kunna flyga). ”En gammal herre klädd i en röd och vit dräkt … hela tiden på mycket glatt humör och berusad”, för att fritt citera Rogan Taylor från [det här radioprogrammet](https://soundcloud.com/doctorspong/dream-flower). Den röda och vita dräkten, klättrandet in och ut genom skorstenen och det faktum att renar älskar att äta svampen har alla bidragit till den mycket stora likheten med Sibiriens svampätande shamaner. Trots denna koppling skapades vår moderna bild av den röda och vita jultomten – som felaktigt tillskrivs Coca-Cola – av konstnären [Thomas Nast](https://en.wikipedia.org/wiki/Thomas_Nast). Bilden av den här svampen med röd hatt och vita prickar har präglat vår föreställning om svampar på djupet – och de kulturella associationerna gör den ännu mer mytomspunnen. #### Historia *Amanita muscaria* har en lång och intressant etnomykologisk historia. Det finns inget säkert sätt att avgöra hur länge *A. muscaria* har uppskattats för sina farmakologiska egenskaper, men det är ett mycket aktivt forskningsområde. I *Soma: Divine Mushroom of Immortality* beskriver R. Gordon Wasson hur användningen språkhistoriskt kan spåras tillbaka till omkring 6000 f.v.t.[^11] De första etnomykologiska omnämnandena av svampen kom 1730 med Filip Johann von Strahlenberg, som publicerade en redogörelse för hur korjakerna på Kamtjatkahalvön använde *A. muscaria*[^40]. Uppgifterna bekräftades senare av Stepan Krasjeninnikov[^41] och Georg Wilhelm Steller, 1755 respektive 1774. Användningen, berättelserna om urindrickande och den efterföljande ”berusningen” har sedan beskrivits av många skribenter som besökt Kamtjatkahalvön under de följande århundradena. Ett av det kulturella arven från den tidiga litteraturen om korjakerna på Kamtjatkahalvön är intressant nog ordet ”shaman”. Ordet kommer troligen från tungusiskans šaman, som betyder ”den som vet”[^9]. Ordet har sedan lånats för att beskriva traditionella helare i många kulturer, särskilt genom new age-rörelsen och dess upptagande av urfolks helandepraktiker, vilket skapat den moderna konstruktion vi kallar ”shamanism”. En av de mer intressanta aspekterna av det traditionella bruket av röd flugsvamp är användningen av urin. Muscimol och ibotensyra passerar till största delen ometaboliserade genom kroppen, och urinen från någon som nyligen ätit svampen kan därför vara en potent källa till alkaloiden[^10]. Många sibiriska folk dricker sin urin för att förlänga ruset eller delar den med andra[^4]. Även renar älskar röd flugsvamp och kan vara aggressiva när det gäller att inte dela med sig. Det finns därför ett märkligt samspel mellan shamanen och renarna: renarna söker upp och dricker människors urin, och shamanerna samlar in och dricker urinen från renar som man vet nyligen har ätit röd flugsvamp[^11]. När Valentina och Gordon Wasson gav ut *Mushrooms, Russia and History* 1957[^6] fick en ny generation ta del av beskrivningar av shamaner som åt röd flugsvamp och drack urin. R. Gordon Wasson var bankir i New York och amatörmykolog, och forskade tillsammans med sin fru om urfolks bruk av svampar. De kom i kontakt med María Sabina, som han skrev om i sin artikel ”Seeking the Magic Mushroom” i *Life Magazine* 1957. Men den moderna populariseringen av *A. muscaria* började med Andrija Puharichs bok *The Sacred Mushroom: Key to the Door of Eternity* från 1959, som hänvisade till Wassons bok. Ett intresse för svampar fick många under 1960-talet att ta till sig folktron och myterna kring svampar i allmänhet och röd flugsvamp i synnerhet. #### Taxonomi *Amanita muscaria* (L.) Lam. (1783) är en basidiesvamp i släktet *Amanita* (flugsvampar). Den klassificeras formellt i klassen Agaricomycetes, ordningen Agaricales (skivlingar) och familjen Amanitaceae[^12][^13]. *Amanita muscaria* beskrevs första gången av Carl von Linné som *Agaricus muscarius* i hans *Species Plantarum* 1753, där muscarius syftar på musca, den vanliga husflugan. Jean-Baptiste Lamarck flyttade arten till släktet *Amanita* 1783, därav den formella taxonomiska beteckningen ”*Amanita muscaria* (L.) Lam. (1783)”. Även om våra kulturella berättelser antyder en svamp som är både mytisk och giftig kommer namnet ”flugsvamp” faktiskt från ett betydligt mer vardagligt användningsområde – som insektsmedel för att döda den vanliga husflugan (*Musca domestica*)[^8]. Man lade en bit av svamphatten i ett glas vatten eller mjölk, och flugorna som landade på svampen blev bedövade och drunknade ofta i vätskan. Så här ser den nuvarande taxonomin för släktet *Amanita* ut, enligt databasen [Index Fungorum](https://www.indexfungorum.org/): Rike: Fungi (svampar) Division: Basidiomycota (basidiesvampar) Klass: Agaricomycetes Ordning: Agaricales Familj: Amanitaceae Släkte: *Amanita* Inom släktet *Amanita* finns många olika arter, och vissa av dem har delats in i undersläkten eller sektioner utifrån morfologi och genetiska egenskaper. #### Kultur År 1860 gav den brittiske mykologen Mordecai Cubitt Cooke ut *The Seven Sisters of Sleep*[^42], med kapitel om olika psykoaktiva växter och deras effekter, däribland *A. muscaria*. Boken förknippas nära med Lewis Carrolls berättelse *Alice i Underlandet*, som vissa anser vara inspirerad av en psykedelisk upplevelse[^43]. Idén att den här röd- och vitprickiga svampen kan ge magiska krafter eller orsaka förvandling återkommer slående tydligt i Nintendos spel ”Mario Brothers”[^1] och mer subtilt i *Alice i Underlandet* (eller mindre subtilt i senare filmatiseringar). Paradoxala gåtor, katter som försvinner, en larv som sitter på en svamp och röker vattenpipa och – mest talande av allt – att äta av svampen med rådet att ”den ena sidan får dig att växa, den andra sidan får dig att krympa”. Det finns dock inga belägg för att Lewis Carroll någonsin tog *A. muscaria*. Med tanke på den tidens mykofobi är det mycket osannolikt. I stället har det föreslagits att berättelsen om Alice nära följer beskrivningen av upplevelsen i *The Seven Sisters of Sleep*. I dagens västerländska kultur blir allt fler nyfikna på den här svampen, trots mykologernas varningar och den mykofobi som lever kvar, och utforskar den som enteogen och som behandling av depression och fysiska besvär. Det finns rapporter om personer som mikrodoserar *A. muscaria* för att [öka sin energi och produktivitet](https://www.reddit.com/r/microdosing/comments/a25q28/amanita_muscariafly_argine/). ## Etiska överväganden ### Etiska överväganden kring röd flugsvamp Röd flugsvamp sprids med sporer via luftströmmar, regnvatten eller människor som rör sig i terrängen. Den som plockar svampen kan sprida sporerna vidare och föra dem till platser där arten inte tidigare har funnits. Eftersom *Amanita muscaria* är en invasiv art[^14] är det viktigt att se till att röd flugsvamp inte sprids till ekosystem där den kan tränga undan inhemska arter[^44]. Exempel på hur arten på senare tid tagit sig in i nya livsmiljöer är delstaten Victoria i Australien[^45], Tasmanien och Nya Zeeland[^46], där den invaderar de inhemska *Nothofagus*-skogarna (sydbok) och tränger undan inhemska mykorrhizasvampar. Om du har vistats nära *A. muscaria* rekommenderas att du byter till rena kläder och rengör skorna med alkohol innan du går in i nya skogsområden för att undvika att sprida sporer. ## Myter ### Var Jesus Kristus en svamp? År 1970 gav filologen, arkeologen och Dödahavsrullsforskaren John Marco Allegro ut boken *The Sacred Mushroom and the Cross*[^47], där han hävdade att den tidiga kristna teologin härstammade från en fruktbarhetskult som åt *A. muscaria* som sakrament. Trots att boken fick hård kritik från både akademiker och teologer har den väckt intresse hos vissa etnomykologer, och en del av idéerna är fortfarande populära. Bokens idéer har av vissa sammanfattats som ”[Jesus Kristus var en svamp!](https://www.youtube.com/watch?v=pAp9k8rzQDw)”[^48] En utmärkt och lättläst analys finns i Andy Letchers bok *Shroom:* *A Cultural History of the Magic Mushroom*[^49]. ### Var jultomten en shaman? Enligt en modern teori kan *A. muscaria* också vara nära förknippad med [jultomtens ursprungshistoria](https://www.youtube.com/watch?v=MrLb2-wETAQ). ”En gammal herre klädd i en röd och vit dräkt … hela tiden på mycket glatt humör och berusad”, för att fritt citera Rogan Taylor från [det här radioprogrammet](https://soundcloud.com/doctorspong/dream-flower). Den röda och vita dräkten, klättrandet in och ut genom skorstenen och det faktum att renar älskar att äta svampen har alla bidragit till den mycket stora likheten med Sibiriens svampätande shamaner. Trots denna koppling skapades vår moderna bild av den röda och vita jultomten – som felaktigt tillskrivs Coca-Cola – av konstnären [Thomas Nast](https://en.wikipedia.org/wiki/Thomas_Nast). ## Vanliga frågor #### Kan *Amanita muscaria* döda dig? Muscimol och ibotensyra är dödliga i mycket höga doser. För muscimol är LD50 (den dos som är dödlig för 50 procent av försöksdjuren) 45 mg/kg hos råttor. För ibotensyra är LD50 129 mg/kg. I en annan studie var den orala LD50 för muscimol 10 mg/kg hos kaniner, och den orala LD50 för ibotensyra 38 mg/kg hos möss[^36][^37][^38]. Inga data för människor har ännu publicerats. Det råder dock fortfarande ingen enighet om hur giftig röd flugsvamp är, och rapporterna om bruket går isär. I de flesta svampböcker betraktas *A. muscaria* som giftig, men i många kulturer ses den som både ätlig och medicinsk[^7]. R. Gordon Wasson hävdar att det inte finns en enda förstahandsuppgift om dödlig förgiftning av *A. muscaria*. Dödsfall i samband med *A. muscaria* har ändå rapporterats, så försiktighet rekommenderas. #### Finns det svampar som kan förväxlas med Amanita muscaria? Den klarröda hatten med vita prickar hos *Amanita muscaria* var. *muscaria* är mycket karakteristisk, och det finns få andra svampar att förväxla den med. Tar man hänsyn till de olika varieteterna blir det dock mer problematiskt. Vissa varieteter har orange, gul eller vit hatt, vilket gör korrekt artbestämning svår med tanke på hur många *Amanita*-arter det finns. Ät aldrig en *Amanita* med vit hatt. I Sverige finns bland annat de dödligt giftiga arterna vit flugsvamp (*Amanita virosa*) och lömsk flugsvamp (*Amanita phalloides*). #### Kan man röka röd flugsvamp? Röd flugsvamp kan tydligen rökas. Enligt Jonathan Ott ger ”rökning en snabbare effekt med kortare varaktighet”.[^20] #### Vilka flugsvampar är dödliga? Släktet *Amanita* innehåller några av de giftigaste svamparterna som finns. Namn som lömsk flugsvamp (”death cap”, *Amanita phalloides*) och ”[destroying angel](https://en.wikipedia.org/wiki/Destroying_angel)” (*[A. bisporigera](https://en.wikipedia.org/wiki/Amanita_bisporigera)* och *[A. ocreata](https://en.wikipedia.org/wiki/Amanita_ocreata)* i östra respektive västra Nordamerika, och vit flugsvamp, *[A. virosa](https://en.wikipedia.org/wiki/Amanita_virosa)*, i Europa) talar för sig själva. Hos *A. phalloides* räcker så lite som en halv svamp för att döda en vuxen människa. Efter att ha ätit lömsk flugsvamp får vissa inga omedelbara symtom, medan andra kan må dåligt inom ett par timmar och sedan återhämta sig efter flera timmar. Under tiden börjar amatoxinerna och fallotoxinerna skada levern och njurarna. Utan behandling börjar den förgiftade sex till 16 dagar efter förgiftningen att känna sig svag och sedan mycket sjuk, och kort därefter följer organsvikt och död. Obs: Om du tror att du eller någon i din närhet kan ha ätit lömsk flugsvamp eller vit flugsvamp ska du genast ringa 112 eller uppsöka närmaste akutmottagning. Vid frågor om förgiftning kan du också ringa Giftinformationscentralen på 010-456 67 00. #### Var hittar man röd flugsvamp? Röd flugsvamp finns i många delar av världen, bland annat i Nordamerika, Europa, Asien och Australien. Den förknippas ofta med barrskogar, särskilt sådana med tall, gran och björk. I Nordamerika finns röd flugsvamp i stora delar av kontinenten, från Alaska till Mexiko, och den är särskilt vanlig i nordvästra USA och sydvästra Kanada (Pacific Northwest). I Europa finns den i många länder, bland annat Storbritannien, Sverige, Finland och Ryssland. Den förekommer också i Asien, bland annat i delar av Kina och Japan, och i delar av Australien. ## Fotnoter [^1]: [^2]: Fatur, K. (2019). Sagas of the Solanaceae: Speculative ethnobotanical perspectives on the Norse berserkers. Journal of ethnopharmacology, 244, 112151. [^3]: Laurie, E. R., & White, T. (1997). Speckled snake, brother of birch: Amanita muscaria motifs in Celtic legends. Shaman’s Drum, 44, 53-65. [^4]: Wasson, R. Gordon (1968). Soma: Divine Mushroom of Immortality. Harcourt Brace Jovanovick. [ISBN](https://en.wikipedia.org/wiki/ISBN_(identifier)) [978-0-88316-517-1](https://en.wikipedia.org/wiki/Special:BookSources/978-0-88316-517-1). [^5]: Devlet, E. (2008). Rock art studies in Northern Russian and the Far East, 2000-2004. Rock Art Studies (News of the World III). Oxford (UK): Oxbow Books. [^6]: Wasson, V. P., & Wasson, R. G. (1957). Mushrooms Russia and history/by Valentina Pavlovna Wasson and R. Gordon Wasson. Pantheon Books. [^7]: Rubel, W., & Arora, D. (2008). A study of cultural bias in field guide determinations of mushroom edibility using the iconic mushroom, Amanita muscaria, as an example. Economic Botany, 62(3), 223-243. [^8]: Muto, T., & Sugawara, R. (1965). The House Fly Attractants in Mushrooms: Part I. Extraction and Activities of the Attractive Components in Amanita muscaria (L) Fr. Agricultural and Biological Chemistry, 29(10), 949-955. [^9]: Ronald, Hutton (2001). Shamans: Siberian Spirituality and the Western Imagination. TPB [^10]: Chilton, W. S. (1975). Course of an intentional poisoning. Mcilvainea J Am Amat Mycol. [^11]: [http://andy-letcher.blogspot.com/2011/09/taking-piss-reindeers-and-fly-agaric.html](https://andy-letcher.blogspot.com/2011/09/taking-piss-reindeers-and-fly-agaric.html) [^12]: Bas C (1969) Morphology and subdivision of Amanita and a monograph on its section Lepidella. Persoonia. Rijksherbarium, Leiden 5(4): 285–579. [^13]: Persoon CH (1801) Synopsis methodica fungorum. Gottingae: H Dieterich. Google Books. [https://books.google.co.uk/books?id=Zu0TAAAAQAAJ&printsec=frontcover&source=gbs_ge_summary_r&cad=0#v=onepage&q&f=false](https://books.google.co.uk/books?id=Zu0TAAAAQAAJ%26printsec=frontcover%26source=gbs_ge_summary_r%26cad=0#v=onepage%26q%26f=false) [^14]: Robinson, R. (2010). First record of Amanita muscaria in Western Australia. Australasian Mycologist, 29(1), 4-6. [^15]: Bagley, S. J., & Orlovich, D. A. (2004). Genet size and distribution of Amanita muscaria in a suburban park, Dunedin, New Zealand. New Zealand Journal of Botany, 42(5), 939-947. [^16]: Geml, J., Tulloss, R. E., Laursen, G. A., Sazanova, N. A., & Taylor, D. L. (2008). Evidence for strong inter- and intracontinental phylogeographic structure in Amanita muscaria, a wind-dispersed ectomycorrhizal basidiomycete. Molecular Phylogenetics and Evolution, 48(2), 694-701. [^17]: [^18]: [^19]: [^20]: Ott, J. (1996). Pharmacotheon (2nd ed.). Kennewick, WA: Natural Products Co. [^21]: Pouliot, A. & May, T. (2021). Wild Mushrooming: A guide for foragers. CSIRO Publishing. [^22]: [^23]: [^24]: Johnstad, P. G. (2018). Powerful substances in tiny amounts: an interview study of psychedelic microdosing. Nordic Studies on Alcohol and Drugs, 35(1), 39-51. [^25]: [^26]: Louisiana State Act 159 http://legis.la.gov/Legis/Law.aspx?d=321523 [^27]: [^28]: [^29]: [“Laws in Thailand – Guide for Tourists to Thailand laws”](http://thailawforum.com/tourst-guide-laws-Thailand-4.html). Thailawforum.com. [^30]: [“The Poisons Standard”](https://www.legislation.gov.au/Details/F2020C00148). Federal Register of Legislation. https://www.legislation.gov.au/ [^31]: Tsunoda, K., Inoue, N., Aoyagi, Y., & Sugahara, T. (1993). Simultaneous Analysis of Ibotenic Acid and Muscimol in Toxic Mushroom, Amanita muscaria, and Analytical Survey on Edible Mushrooms Food Hygienic Studies of Toxigenic Basidiomycotina. I. Food Hygiene and Safety Science (Shokuhin Eiseigaku Zasshi), 34(1), 12-17_1. [^32]: Tsujikawa, K., Mohri, H., Kuwayama, K., Miyaguchi, H., Iwata, Y., Gohda, A., … & Kishi, T. (2006). Analysis of hallucinogenic constituents in Amanita mushrooms circulated in Japan. Forensic science international, 164(2-3), 172-178. [^33]: Poliwoda, A., Zielińska, K., Halama, M., & Wieczorek, P. P. (2014). Determination of muscimol and ibotenic acid in mushrooms of Amanitaceae by capillary electrophoresis. Electrophoresis, 35(18), 2593-2599. [^34]: Patocka, J., & Kocandrlova, B. (2017). Pharmacologically and toxicologically relevant components of Amanita muscaria. Mil. Med. Sci. Lett, 86, 122-134. [^35]: Michelot, D., & Melendez-Howell, L. M. (2003). Amanita muscaria: chemistry, biology, toxicology, and ethnomycology. Mycological research, 107(2), 131-146. [^36]: Merova, B., Ondra, P., Stanova, M., & Valka, I. (2008). Isolation and identification of the Amanita muscaria and Amanita pantherina toxins in human urine. Neuroendocrinology Letters, 29(5), 744. [^37]: Stebelska, K. (2013). Fungal hallucinogens psilocin, ibotenic acid, and muscimol: analytical methods and biologic activities. Therapeutic drug monitoring, 35(4), 420-442. [^38]: Gonmori, K., Hasegawa, K., Fujita, H., Kamijo, Y., Nozawa, H., Yamagishi, I., … & Suzuki, O. (2012). Analysis of ibotenic acid and muscimol in Amanita mushrooms by hydrophilic interaction liquid chromatography–tandem mass spectrometry. Forensic Toxicology, 30(2), 168-172. [^39]: Becker, A., Grecksch, G., Bernstein, H. G., Höllt, V., & Bogerts, B. (1999). Social behavior in rats lesioned with ibotenic acid in the hippocampus: quantitative and qualitative analysis. Psychopharmacology, 144(4), 333-338. [^40]: Von Strahlenberg, P. J. (1738). An Historico-geographical Description of the North and Eastern Parts of Europe and Asia: But More Particularly of Russia, Siberia, and Great Tartary; Both in Their Ancient and Modern State: Together with an Entire New Polyglot-table of the Dialects of 32 Tartarian Nations. W. Innys and R. Manby. [^41]: Krasheninnikov, S. P. (2014). The history of Kamtschatka, and the Kurilski Islands, with the countries adjacent. Cambridge University Press. [^42]: Cooke, M., & Cooke, M. C. (1997). The Seven Sisters of Sleep: the Celebrated Drug Classic. Inner Traditions/Bear & Co. [^43]: [^44]: [^45]: Dunk, C. W., Lebel, T., & Keane, P. J. (2012). Characterization of ectomycorrhizal formation by the exotic fungus Amanita muscaria with Nothofagus cunninghamii in Victoria, Australia. Mycorrhiza, 22(2), 135–147. [^46]: [^47]: Allegro, J. M. (1970). The sacred mushroom and the cross (p. 65). New York, NY: Doubleday. [^48]: [^49]: Letcher, Andy. 2007. Shroom: A Cultural History of the Magic Mushroom. New York: Ecco. ISBN 0 06 082828 5. [^50]: Läkemedelsverket. (2026). Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2011:10) om förteckningar över narkotika, konsoliderad version med ändringar t.o.m. HSLF-FS 2026:26. Hämtad från . [^51]: Riksdagen. (1999). Förordning (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, bilaga (i lydelse t.o.m. SFS 2026:1110). Hämtad från .