# Kanna > Vad är kanna? Allt om Sceletium tortuosum: effekter, farmakologi, dosering, risker och interaktioner, rättslig status i Sverige, historia och vanliga myter. Adress: https://psykedelika.se/guider/kanna/ Senast uppdaterad: 2026-09-15 Utgivare: psykedelika.se (info@psykedelika.se) **Om skademinimering:** Kanna är i huvudsak en laglig substans, även om vissa extrakt kräver recept i en del länder. Den här guiden är skriven för att öka säkerheten för dig som väljer att använda kanna och ska inte ses som medicinsk rådgivning. ## Översikt ### En introduktion till Sceletium tortuosum Sceletium tortuosum är en föga känd psykoaktiv växt från Sydafrika. Den har en lång rad folkliga namn, bland annat kanna, canna, canna-rot, channa, gunna, kougoed, kauwgoed, kauwgood, kon (som betyder ”tuggbuss”) och kou. Kougoed (och därmed, genom association, ”kanna”) betyder ”tuggbara saker” eller ”något att tugga på”. En del av förvirringen kring namnen beror på att flera olika växter har kallats ”kanna”, ”canna” eller ”kougoed”. Dessutom delar kanna namn med elandantilopen, det mest vördade djuret i kulturerna hos Sydafrikas san- och khoikhoifolk (i äldre litteratur kallade ”bushmän” och ”hottentotter”), som sägs ha uppkallat växten efter antilopen. Kanna är en tålig, vedartad suckulent med klargröna, vätskefyllda blad. Släktnamnet syftar på det tätt ”skelettliknande” utseendet hos fjolårets vissnade blad [^1]. Växten är lätt att odla och har blivit populär bland etnobotaniska samlare världen över, som odlar, fermenterar och bereder sitt eget växtmaterial. Kanna är lagligt i så gott som alla länder, men har fått liten uppmärksamhet utanför Sydafrika. De viktigaste aktiva beståndsdelarna är mesembrin och mesembrenon. Även om vissa författare har beskrivit kanna som en hallucinogen är växten bara milt psykoaktiv, och den används ofta tillsammans med andra växter, särskilt cannabis eller dagga (lejonsvans, Leonotis leonurus). Kanna räknas inte som ett psykedelikum. Kanna intas oftast genom att tuggas, men kan också drickas som te, rökas eller tas i kapslar. Finmalet pulver kan även snusas. Effekten är en lugn eufori eller förhöjd sinnesstämning med klara tankar, tillsammans med ett tillstånd av avslappnad vakenhet och minskad ångest. Kanna betraktas som en empatogen växt – den öppnar hjärtat, ökar empatin och hjälper dig att känna dig mer sammankopplad med andra. ### Kannans botanik Sceletium tortuosum (Linnaeus) N.E. Brown tillhör familjen Aizoaceae (isörtsväxter, tidigare Mesembryanthemaceae), underfamiljen Mesembryanthemoideae – även kända som mesembryanthemum-växterna. Kannaväxten har också gått under namnet Mesembryanthemum tortuosum (Linnaeus). Denna växtgrupp, Aizoaceae, är känd för att vara rik på alkaloider; flera dussin arter har rapporterats innehålla alkaloider [^2][^3]. Sceletium tortuosum är en krypande, örtartad buske som blir upp till 30 cm hög, med köttiga rötter och utbredda grenar av släta, köttiga stjälkar. De blanka, gröna bladen är olikstora, släta, lansettlikt avlånga, 4 cm långa och 1 cm breda. De tjocka, kantiga, köttiga bladen sitter i grupper om ett till fem; de vita eller blekgula blommorna är 4–5 cm breda. Bladen saknar skaft och sitter direkt på grenarna. Frukten är kantig och innehåller små frön. Andra arter i släktet Sceletium är bland andra S. anatomicum, S. expansum, S. joubertii, S. namaquense och S. strictum. Arterna inom släktet Sceletium liknar varandra mycket och förväxlas lätt med arter av Mesembryanthemum. Arter som liknar kanna, innehåller samma aktiva ämne (mesembrin), ger liknande effekter och används på samma sätt kallas förmodligen också kanna och kougoed [^4][^5][^6]. Sceletium tortuosums naturliga utbredningsområde är Sydafrika. Denna och närbesläktade arter uppfattas som sällsynta i Sydafrika [^7]. Växten kan förökas med frön eller sticklingar. Fröplantor drivs upp på samma sätt som kaktusfrön, det vill säga fröna strös ut på kaktus- eller suckulentjord och vattnas. Odling och skötsel liknar den du skulle ge suckulenter eller kaktusar (Cactaceae). ### Förvirringen kring kanna som folkligt namn Folkliga namn har orsakat många problem när växter (eller svampar) ska identifieras utifrån historiska källor. Soma är ett typexempel: det har identifierats som antingen [röd flugsvamp (Amanita muscaria)](https://psykedelika.se/guider/flugsvamp/), syrisk vinruta (Peganum harmala) eller Ephedra. Kanna (inte animefiguren!) lider av samma brist på taxonomiska detaljer i de historiska källorna. Det är känt att khoikhoi (i äldre källor kallade hottentotter) i Sydafrika tuggade flera olika växter som gick under namnen channa, kanna eller kougoed – Sceletium tortuosum var en av dem. Även om kanna i första hand identifieras som Sceletium tortuosum används de folkliga namnen om flera arter av Sceletium som är kända för att innehålla alkaloider. Andra växter som har föreslagits vara kanna är Leonotis leonurus (även känd som dagga eller lejonsvans) och Salsola dealata Botsch. (känd som ganna). Louis Lewin, den tyske farmakolog vars bok ”Phantastica” från 1924 var en av de första att i detalj beskriva många av de viktigaste enteogenerna, menade att växten även kan ha varit Sclerocarya caffra eller Sclerocarya schweinfurthiana [^8]. ## Upplevelsen Upptäcktsresande betraktade de växter som kallades kanna som njutnings- och berusningsmedel, tuggade för sin berusande verkan. Historiskt sågs kanna som en gåtfull enteogen som – beroende på hur tillförlitliga de ursprungliga rapporterna är – framkallade munterhet, skratt, visioner och dvala. Med andra ord kan kanna ge både lugnande och stimulerande effekter [^8]. I själva verket skiljer sig dock kanna en del från de historiska beskrivningarna: det är en mild enteogen med svaga, subtila effekter. ### Att bereda kanna Hela växten innehåller alkaloider, men den måste beredas på rätt sätt innan den kan användas. Liksom andra arter i släktena Sceletium och Mesembryanthemum innehåller kanna oxalsyra, som kan ge kraftig irritation och allergiska reaktioner. För att bryta ner oxalsyran krävs en fermentering. Traditionellt skördas växtmaterialet i oktober, när växten är som mest potent. Det krossas sedan mellan två stenar och får ”fermentera” några dagar i en sluten behållare. Ursprungligen användes djurskinn eller hampasäckar för ändamålet. Behållaren ställs i solen; efter två eller tre dagar öppnas säcken och innehållet blandas ordentligt. Säcken försluts och ställs ut igen. Efter en vecka tas kannan ur säcken och breds ut för att torka i solen. När växtmaterialet har torkat hackas eller mals det till pulver och är klart att användas. En annan metod är att rosta färskt växtmaterial över glöd tills det är helt torrt och sedan mala det till pulver [^7]. De produkter som finns på marknaden i dag består antingen av det beredda, torkade materialet eller av olika extrakt. Vissa butiker och örthandlare säljer även tinkturer eller elixir som innehåller kanna, eller kanna i kombination med andra växtmediciner. ### Vad är kannaextrakt? Kannans alkaloider är i huvudsak lösliga i alkohol. Genom att blötlägga pulver av Sceletium tortuosum i livsmedelsklassad etanol eller 99-procentig isopropylalkohol kan alkaloiderna gå över från växtmaterialet till lösningen, som mättas med alkaloider. Efter en tid filtreras lösningen, och pulvret pressas ur ordentligt och kastas. Etanolen eller isopropanolen måste därefter avdunsta fullständigt ur extraktet – alla rester av alkohol kan vara giftiga och osäkra att förtära. När lösningen är helt avdunstad återstår ett tjärliknande harts fullt av alkaloider. Extraktet kan blandas med kannapulver eller annat växtmaterial. Alternativt kan det sparas som harts. ## Vad du kan förvänta dig ### Kannans effekter En historisk rapport beskriver det så här: ”Deras livsandar blev upplivade, deras ögon gnistrade och deras ansikten präglades av skratt och lycka. Tusen förtjusande idéer uppstod i dem, en stilla glädje som roade sig över de enklaste skämt.” [^8] Som beskrivningen visar har kanna traditionellt sagts ge en uppsluppen berusning, men effekterna av små doser kanna är helt annorlunda. De kan omfatta lindring av ångest och stress, ökat självförtroende, en känsla av välbefinnande och en mild sänkning av hämningarna, vilket gör det lättare att få djupare social kontakt. Effekterna kan också innefatta eufori och en känsla av meditativt lugn. ”Flera användare upplevde att avslappningen som kanna framkallade gjorde det möjligt att fokusera på inre tankar och känslor, om man så ville, eller att koncentrera sig på naturens skönhet.” [^7] Kanna kan även öka hudens känslighet och känseln, och fungera som afrodisiakum. Högre doser, särskilt i kombination med Cannabis sativa, kan ge milda visioner. Kanna har få rapporterade biverkningar; de som är kända är huvudvärk, aptitlöshet och nedstämdhet. ## Farmakologi Kanna innehåller omkring 1–1,5 % totala alkaloider. Mesembrin och mesembrenon är huvudkomponenterna och har isolerats i utbyten om 0,86 % respektive 0,2 %. Ett halvdussin andra alkaloider, däribland tortuosamin, förekommer i mycket små mängder [^7][^9]. Alkaloiderna mesembrin, mesembrenon, mesembrenol och tortuosamin antas vara de psykoaktiva komponenterna. Det är möjligt att växten också innehåller tryptaminer; metyltryptamin (MMT) och N,N-DMT har påvisats i en Delosperma-art, en nära släkting i samma familj [^7]. Bladen innehåller dessutom oxalsyra [^10]. Mesembrin (summaformel C17H23NO3) finns i växtens blad och stjälkar, med 0,3 % i rötterna och 0,86 % i blad, stjälkar och blommor [^7]. Mesembrin verkar som serotoninåterupptagshämmare, med en mindre framträdande hämmande effekt på fosfodiesteras 4 (PDE4). I en in vitro-studie visade ett mesembrinrikt Sceletium-extrakt monoaminfrisättande aktivitet genom uppreglering av vesikulär monoamintransportör 2 (VMAT2) [^11]. VMAT2 är ett protein som transporterar signalsubstanser ut ur cellen, där de kan utöva sina effekter. I hjärnan transporterar – och därmed aktiverar – VMAT2 molekyler som dopamin, serotonin och GABA. Mesembrenon har rapporterats vara en mer balanserad serotoninåterupptagshämmare, och ökar också kroppens energiomsättning genom att blockera enzymet fosfodiesteras 4, PDE4. Kanna rapporteras även vara en acetylkolinesterashämmare och cannabinoidagonist. Hos råttor aktiverade aktiva ämnen i extrakt av Sceletium tortuosum också receptorerna för GABA, opioider, kolecystokinin, prostaglandiner och melatonin. ### Toxicitet Många isörtsväxter i familjen Aizoaceae är kända för att ha hög halt av oxalater (3,6–5,1 % eller mer), däribland oxalsyra. Oxalater kan vara starkt sura och sammandragande, och kan ha giftiga effekter i stora mängder. Det är därför kanna bör fermenteras eller värmebehandlas så att oxalaterna bryts ner [^7][^12][^13]. ### Dosering #### Kannapulver Kannapulver tas oralt och hålls i munnen i ungefär tio minuter. Saliv samlas i munnen och kan sväljas. Vad gäller doseringen av Sceletium tortuosum ger två gram en ”stillsam mjukhet” efter 30 minuter, och fem gram av pulvret räcker för att lindra ångest, medan högre doser ger mer enteogena effekter (eufori, visioner) [^7]. Doser från fem gram och uppåt (motsvarande 150 mg mesembrin) kan ge andra effekter, som vidgade pupiller (mydriasis), smärtlindring, aptitlöshet, stickningar i munnen, kväljningsreflex, en känsla av tryck i huvudet och susningar i öronen. #### Kannaextrakt Doseringen för Zembrin, ett kommersiellt extrakt av Sceletium tortuosum från Sydafrika, är 25–50 mg per dag för kognitiva effekter; sydafrikanska psykiatrer förskriver 100–200 mg per dag vid egentlig depression och ångest. Forskare fann att upp till 6 mg per kilo kroppsvikt och dag var helt säkert att inta [^14]. För en genomsnittlig vuxen innebär det 420 mg per dag, vilket är långt över den verksamma dosen. ### Mikrodosering Mikrodosering innebär att du använder subperceptuella doser av ett ämne, som psilocybin eller LSD, för att få en löpande nytta, till exempel ökad kreativitet, energi och fokus. De flesta mikrodoseringsprotokoll bygger på ämnen som strukturellt liknar de viktiga signalsubstanserna serotonin respektive dopamin – det vill säga tryptaminer eller fenetylaminer – och som är 5-HT2A-agonister. På samma sätt som mikrodoser av andra substanser ibland kombineras (”stackas”) med stödjande ämnen kan kanna kombineras med andra växter. På marknaden finns till exempel tuggbara beredningar med fördröjd frisättning där kanna blandats med örter som snölotus, paracress (Acmella) och lavendel, liksom alkoholfria tinkturer med snabbare anslag som kombinerar kanna med sandelträ och kamomill. Många experimenterar med att mikrodosera olika psykoaktiva ämnen. Det finns ännu inget vetenskapligt etablerat protokoll för mikrodosering av kanna. Om du vill prova är en försiktig och stegvis strategi att föredra: börja med en låg dos, för anteckningar, och utvärdera effekten mot dina egna mål innan du justerar dosen eller rutinen. ### Andra metoder Andra metoder är att göra te på den torkade örten, att snusa mycket finmalet pulver, antingen ensamt eller blandat med tobak, eller att röka kannapulvret ensamt eller tillsammans med Cannabis sativa eller lejonsvans. Växtmaterialet är ofta för grovt för att snusas, så det bästa är att mala den beredda örten i en vanlig kryddkvarn och snusa det mycket fina pulver som samlas på insidan av locket. Vid snusning kan så lite som 20–30 mg räcka. Det finns även standardiserade extraktpulver, kannachoklad och dagliga blandningar som kombinerar kannaextrakt med andra aktiva örter och svampar. Alkaloidhalten varierar kraftigt mellan produkter – vissa extrakt innehåller upp till 18 % totala alkaloider – så läs alltid innehållsdeklarationen och anpassa dosen därefter. Kanna kan också tillsättas i öl för psykoaktiv effekt, eller för att sätta igång jäsning [^7]. Att tugga kanna efter att ha rökt cannabis kan förstärka effekterna. Kanna sägs dämpa både effekterna av tobak (Nicotiana tabacum) och suget efter nikotin. ## Nytta och risker ### Möjlig nytta Bland kannans (Sceletium tortuosum) möjliga fördelar finns: - Bättre humör, stresslindring och ökade känslor av glädje, välbefinnande och välmående - Bättre fokus och kognition - Minskad smärta - Minskad hunger Kanna sägs också kunna hjälpa till att ta sig ur ett beroende. Befolkningen i Namaqualand och Queenstown (södra Afrika) dricker ett te på bladen som verkar smärtstillande och dämpar hungern [^7]. ### Risker En liten och mindre allvarlig risk är oxalsyran, men med korrekt fermenterad kanna bör det inte vara något problem. Undvik att förtära färsk eller bara delvis fermenterad kanna. Eftersom kanna är en serotoninåterupptagshämmare kan den interagera farligt med många andra substanser, bland annat – men inte begränsat till – warfarin, antipsykotika, sibutramin, tramadol och johannesört. Var försiktig om du tar psykoaktiva läkemedel som ångestdämpande medel, lugnande medel, sömnmedel eller antidepressiva. Var försiktig när du kombinerar läkemedel. Prata med en läkare för att undvika biverkningar och oväntade interaktioner. Eftersom kanna hämmar återupptaget av serotonin bör den heller inte användas tillsammans med SSRI-preparat (selektiva serotoninåterupptagshämmare). För mycket serotonin i nervsystemet kan orsaka ett tillstånd som kallas serotonergt syndrom. I lindriga fall rapporterar de som drabbas symtom som skakningar, muskelryckningar, ångest, sömnlöshet och förhöjd puls. Om serotoninnivåerna blir tillräckligt höga kan serotonergt syndrom ge kramper, delirium och mycket hög kroppstemperatur. I extrema fall kan den som drabbas hamna i koma. Symtomen på serotonergt syndrom varierar från person till person och sträcker sig från lindriga till livshotande. ## Terapeutisk användning Kannans farmakologi är ännu inte helt kartlagd, men mesembrin och extrakt av Sceletium tortuosum kan möjligen fungera som naturliga antidepressiva medel. I kliniska studier rapporterade personer som tog det kommersiellt tillgängliga extraktet Zembrin bättre sömn och minskad stress. Ett renat extrakt av Sceletium tortuosum som gavs till råttor var ungefär hälften så effektivt som imipramin, ett tricykliskt antidepressivt läkemedel. Ett mesembrinrikt extrakt av Sceletium tortuosum har visats sänka stresshormonet kortisol. Forskarna föreslog att extraktet kan vara användbart för personer med hög stressnivå och högt blodtryck [^15][^16]; dessa resultat har ännu inte bekräftats i djur- eller humanstudier. ## Juridik ### Sverige Kanna (Sceletium tortuosum) och dess alkaloider mesembrin och mesembrenon är inte narkotikaklassade i Sverige, och växten finns inte heller upptagen i förteckningen över hälsofarliga varor.[^20][^21] Att odla, inneha, köpa och använda kanna är därmed lagligt. Produkter som säljs med medicinska påståenden (till exempel mot ångest eller depression) kan dock bedömas som läkemedel av Läkemedelsverket och kräver då godkännande, och kannaextrakt som saluförs som kosttillskott lyder under livsmedelslagstiftningen. Zembrin är inte ett godkänt läkemedel i Sverige. Observera att laglig inte betyder riskfri: kanna påverkar serotoninsystemet och bör inte kombineras med antidepressiva eller andra serotonerga läkemedel utan att du först talat med läkare. ### Juridik: är kanna lagligt? Sceletium tortuosum i alla former (torkat växtmaterial, extrakt och tinktur) är lagligt i alla länder när det säljs som örtpreparat. Det säljs öppet i många hälsokostbutiker och örthandlar. I många länder finns regler kring vilka påståenden som får göras om örtmediciner (FDA i USA, TGA i Australien), så liksom många andra nyttiga örter säljs kanna som en ren örtprodukt med hänvisning till dess traditionella användning. I Sydafrika säljs ett kannaextrakt under namnet Zembrin, som bara finns på recept. ### Att få tag på kanna Tack vare den rättsliga statusen finns inga restriktioner för kanna, utom när det gäller att göra hälso- eller läkemedelspåståenden om den. Därför är det relativt lätt att hitta kanna och kannabaserade produkter. Som med många produkter är den enda svårigheten att få bekräftat hur växtmaterialet har anskaffats och om det har skett på ett etiskt sätt, särskilt inom ett globaliserat ekonomiskt system som är beroende av arbetskraft från utvecklingsländer. Kanna och kannaextrakt kan ibland köpas i örtbutiker, men tänk på att vissa växtprodukter snabbt kan dyka upp och sedan försvinna igen. Kannaextrakt säljs i olika styrkor, upp till 100x, och har en stark, nästan bitter tobakssmak. Kanna säljs också som tinktur eller i kombination med andra växtmediciner. Om du köper färdiga blandningar, kontrollera vilka övriga ingredienser som ingår. I ”uppiggande” produkter kombineras kanna ofta med till exempel igelkottstaggsvamp (lion’s mane), rosenrot, teobromin och B-vitaminer, medan produkter avsedda för avslappning och grundning innehåller lugnande örter. Välj leverantörer som kan visa att växtmaterialet är odlat och etiskt anskaffat, och som anger alkaloidhalten. Frön av Sceletium tortuosum och andra Sceletium-arter, ibland under synonymen Mesembryanthemum, finns då och då att köpa hos specialiserade plantskolor och etnobotaniska leverantörer. Kaktus- och växtentusiaster erbjuder ibland levande exemplar av släktet, och de går ibland att hitta via växtbyten eller som gåvor. ## Etiska överväganden I takt med att världen blir mer sammanlänkad genom medier och handel används många växter på platser och i sammanhang som skiljer sig mycket från de urfolkskulturer där de har sitt ursprung. Sceletium tortuosum växer vilt enbart i delar av Sydafrika och är listad som ”livskraftig” (Least Concern) på den sydafrikanska rödlistan över växter, enligt en bedömning från 2005 av J.E. Victor och E. Powell [^17]. För att minimera hot mot vilda populationer bör växtmaterial i form av torkad ört, extrakt, frön eller sticklingar inte hämtas från vilda bestånd utan från odlade. Lyckligtvis är Sceletium tortuosum lätt att odla, och det är känt att andra Sceletium-arter innehåller liknande alkaloider. Sceletium tortuosum är inte känd för att vara ogräsartad eller invasiv, men var försiktig med alla växter som introduceras i ett område där de inte förekommer naturligt. Många växter som ser oskyldiga ut kan sprida sig och orsaka betydande ekologiska problem. ## Historia och statistik Man tror att en stor del av Sydafrikas hällmålningar, av vilka några framstår som starkt visionära, inspirerades av kannabruk [^18]. Kanna dokumenterades första gången på 1600-talet av holländska upptäcktsresande i Sydafrika. Även om vi i dag betraktar Sceletium tortuosum som kanna omges växtens bakgrund av viss mystik. Man tror att växten användes som sinnesförändrande medel av jägare-samlare i Sydafrika redan under förhistorisk tid. Den första rapporten om kanna kom från Peter Floris, som nämner växten i sin skildring av resan till Ostindien med skeppet Globe 1611–1615. I Floris redogörelse framstår kanna som en motsvarighet till koreansk ginseng, med ”ett utomordentligt rykte i Kina som stärkande medel”. Han lyckades dock inte få tag på något färskt material. Jan van Riebeeck skrev den första kända redogörelsen för växtens bruk 1662. Van Riebeeck bedrev byteshandel med urfolk i södra Afrika och bytte får mot kanna, som återigen beskrevs som en ginsengliknande ört. Botanikern och astronomen Peter Kolbe rapporterade att khoikhoi och andra sydafrikanska folk (till exempel nama) förtärde växter kända som kanna, canna eller channa, som tuggades vid ritualer och läkedanser och som visionsframkallande hallucinogen [^19]. Tyvärr lämnade de flesta upptäcktsresande ingen information om den botaniska källan. Först i slutet av 1800-talet föreslogs det att växten måste ha kommit från Mesembryanthemum spp., eftersom dessa arter då fortfarande gick under namnet kanna i Sydafrika. Kanna hade då kommit att förknippas med Sceletium expansum, Sceletium tortuosum, Sceletium anatomicum och Carpobrotus edulis. Det finns inga belägg som specifikt kopplar samman vare sig historiskt eller modernt bruk av Mesembryanthemum med khoikhoi. Sanfolket i Sydafrika använder samma namn för Sceletium tortuosum som för elandantilopen (Taurotragus oryx): kanna. Även khoikhoi använder namnet kanna om den magiska elandantilopen [^7]. San har sedan förhistorisk tid betraktat elanden som ”transdjuret” framför alla andra; den har en central roll som magisk bundsförvant i ceremonier och är nära förknippad med regnmakeri och spådom, helande och gemensamma transdanser [^18]. Kanna används också som en del av ritualer. San och khoikhoi vandrade långa sträckor till fots och tuggade fermenterad kanna för att lindra törst och obehag. I sin bok Phantastica från 1924 tvivlade forskaren Louis Lewin på att växter från familjen Aizoaceae kunde ligga bakom de beskrivna effekterna. Han föreslog att berusningsmedlet kan ha varit Cannabis sativa, som khoikhoi faktiskt använder regelbundet. Han påpekade vidare att andra berusande växter i Sydafrika, som Sclerocarya caffra och S. schweinfurthiana, borde övervägas som kandidater. ## Myter I litteraturen rapporteras det att kanna är starkt stimulerande eller kokainliknande, på gränsen till hallucinogen. Med tanke på förvirringen kring namnen kan det tidigare ha funnits en växt som gav sådana effekter, men dagens kanna, Sceletium tortuosum, ger inte några sådana kraftiga effekter. ## Vanliga frågor ### Kan du dö av kanna? Var försiktig med kanna, eftersom den är en serotoninåterupptagshämmare. Den bör därför inte användas tillsammans med andra serotoninåterupptagshämmare. För mycket serotonin i nervsystemet kan orsaka ett tillstånd som kallas serotonergt syndrom. I extrema fall kan den som drabbas hamna i koma. Symtomen på serotonergt syndrom varierar från person till person och sträcker sig från lindriga till livshotande. ### Är kanna lätt att odla? Kanna är mycket lätt att odla. Den kan odlas från frö eller från sticklingar. Fröna gror på samma sätt som kaktusfrön: antingen tunt utspridda på en yta av kaktusjord eller med den så kallade takeaway-metoden (ett slutet minidrivhus av en genomskinlig plastlåda med lock). Sceletium tortuosum växer i torra, sandiga jordar och behöver bara vattnas då och då. ### Är kanna koffeinfritt? Kannans växtmaterial innehåller inget koffein. ### Hur mycket kannaextrakt ska jag ta? Det beror på hur ditt kannaextrakt är tillverkat. Dosen av ett 10x-extrakt skulle vara 2,0 g och av ett 100x-extrakt 0,2 g. Den exakta mängden varierar sannolikt mellan tillverkare, så läs produktbeskrivningen för rekommenderad dosering. ## Referenser *Ett särskilt tack till Phoebe McPherson och Ryan Latreille för deras expertbidrag till den här guiden.* [^1]: Gerbaulet, M., (1996). Revision of the genus Sceletium N.E. Br. (Aizoaceae). Botanische Jahrbücher 118, 9–24. [^2]: Schultes, R.E. (1976). Indole Alkaloids in Plant Hallucinogens. Planta Medica 29, 330~342. [^3]: Arndt, R. R., and Kruger, P. E. J., (1970). Alkaloids from Sceletium joubertii L. Bolus: the structure of joubertiamine, dihydrojoubertiamine and dehydrojoubertiamine. Tetrahedron Letters 37:3237–40. [^4]: Jeffs, P. W., G. Allmann, H. F. Campbell, D. S. Farrier, G. Ganguli, and R. L. Hawks. 1970. Alkaloids of Sceletium species III: The structures of four new alkaloids from Sceletium strictum. Journal of Organic Chemistry 35:3512–28. [^5]: Jeffs, P. W., T. Cappas, D. B. Johnson, J. M. Karle, N. H. Martin, and B. Rauckman. 1974. Sceletium alkaloid VI: Minor alkaloids from Sceletium namaquense and Sceletium strictum. Journal of Organic Chemistry 39:2703–9 [^6]: McKenna, D.J., Towers, G.H.N. and Abbott, F. (1984) Monoarnine oxidase inhibitors in South American hallucinogenic plants: tryptarnines and 0-carboline constituents of ayahuasca. Journal of Ethnopharmacology 10, 195-223. [^7]: Smith, Michael T., Neil R. Crouch, Nigel Gericke, and Manton Hirst. 1996. Psychoactive constituents of the genus Sceletium N.E. Br. and other Mesembryanthemaceae: A review. Journal of Ethnopharmacology 50:119–30. [^8]: Lewin L. Phantastica. Die betäubenden und erregenden Genussmittel. Für Ärzte und Nichtärzte. Berlin: Verlag von Georg Stilke, 1924. [^9]: Popelak, A. and Lettenbauer, G. (1968) The mesembrine alkaloids. In: R.H.F. Manske (Ed.), The Alkaloids. Vol. 9. Academic Press, New York, pp. 467-482. [^10]: Frohne, D., & Jensen, U. (1979). Systematik des Pflanzenreichs unter besonderer Berücksichtigung chemischer Merkmale und pflanzlicher Drogen. Fischer. [^11]: Coetzee, Dirk & Lopez, Victor & Smith, Carine. (2015). High-mesembrine Sceletium extract (Trimesemine™) is a monoamine releasing agent, rather than only a selective serotonin reuptake inhibitor. Journal of Ethnopharmacology. 177. 10.1016/j.jep.2015.11.034. [^12]: Steyn, D.G. (1934). The Toxicology of Plants in South Africa (Together With a Consideration of Poisonous Foodstuffs and Fungi). Central News Agency Ltd., London. [^13]: Watt, J.M. and Breyer-Brandwijk, M.G. (1962) The Medicinal and Poisonous Plants of Southern and Eastern Africa 2nd ed. Livingstone, London. [^14]: Murbach, T. S., Hirka, G., Szakonyiné, I. P., Gericke, N., & Endres, J. R. (2014). A toxicological safety assessment of a standardized extract of Sceletium tortuosum (Zembrin®) in rats. Food and chemical toxicology : an international journal published for the British Industrial Biological Research Association, 74, 190–199. [^15]: Terburg, D., Syal, S., Rosenberger, L. A., Heany, S., Phillips, N., Gericke, N., Stein, D. J., & van Honk, J. (2013). Acute effects of Sceletium tortuosum (Zembrin), a dual 5-HT reuptake and PDE4 inhibitor, in the human amygdala and its connection to the hypothalamus. Neuropsychopharmacology : official publication of the American College of Neuropsychopharmacology, 38(13), 2708–2716. [^16]: Manganyi, M. C., Bezuidenhout, C. C., Regnier, T., & Ateba, C. N. (2021). A Chewable Cure “Kanna”: Biological and Pharmaceutical Properties of Sceletium tortuosum. Molecules (Basel, Switzerland), 26(9), 2557. [^17]: Victor, J.E. & Powell, E. 2005. Sceletium tortuosum (L.) N.E.Br. National Assessment: Red List of South African Plants version 2020.1. Hämtad 2022-05-05 [^18]: Lewis-Williams, I. D. 1981. Believing and seeing: Symbolic meanings in southern San rock paintings. London: Academic Press. [^19]: Kolbe, Peter. (1978). [‘Naauwkeurige beschryving van de Kaap de Goede Hoop’](https://archive.org/details/naaukeurigeenuit00kolb) [^20]: Läkemedelsverket. (2026). Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2011:10) om förteckningar över narkotika, konsoliderad version med ändringar t.o.m. HSLF-FS 2026:26. Hämtad från . [^21]: Riksdagen. (1999). Förordning (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, bilaga (i lydelse t.o.m. SFS 2026:1110). Hämtad från .