MDMA

Översikt

MDMA är en syntetisk drog som påverkar humör och perception och ofta ger känslor av eufori, empati och känslomässigt välbefinnande. MDMA är en förkortning av 3,4-metylendioximetamfetamin och är kemiskt besläktat med både centralstimulerande och psykedeliska substanser. Under påverkan upplevs färger och ljud (särskilt musik) mer intensivt, vilket har gjort MDMA till en populär festdrog, inte minst på raves och musikfestivaler. Trots ryktet som klubbdrog gjorde MDMA:s förmåga att ge människor tillgång till sina känslor att substansen i slutet av 1970-talet blev populär som behandling mot depression, liksom i parterapi för att skapa närhet. Psykologen och psykoterapeuten Leo Zeff, som först introducerade MDMA i psykoterapin, lär ha kallat drogen ”penicillin för själen”. Men när MDMA hade blivit en populär festdrog förde den amerikanska narkotikamyndigheten DEA år 1985 upp substansen på listan över Schedule I-droger (USA:s narkotikaklass I).

I början av 2000-talet startade dock Multidisciplinary Association for Psychedelic Studies (MAPS) den första kliniska studien av MDMA:s terapeutiska potential, specifikt vid PTSD (posttraumatiskt stressyndrom). I en studie hade 68 % av de 107 deltagarna inte längre PTSD ett år efter behandlingen. Rent kristallint MDMA (den enda formen av substansen som får ges lagligt av sjukvårdspersonal) befinner sig nu i kliniska fas III-prövningar som stöd vid behandling av PTSD och har fått status som ”Breakthrough Therapy” (genombrottsbehandling) av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA. MDMA är på väg mot ett fullständigt FDA-godkännande och skulle kunna förskrivas av läkare redan 2022.

MDMA har också potential att lindra social ångest och rädda relationer i kris.

MDMA kan vara dödligt i höga doser och i kombination med andra droger, särskilt PMA/PMMA.

Upplevelsen

Många faktorer bidrar till hur en MDMA-upplevelse blir, bland annat dos, sinnesstämning och omgivning. Det går inte att förutsäga exakt vad som kommer att hända, men att ta hänsyn till set och setting ökar chansen till en positiv upplevelse med så få negativa effekter som möjligt.

Vad du kan förvänta dig

I de flesta kliniska prövningar ger forskarna doser på mellan 80 och 150 mg MDMA. Vid den dosnivån kommer anslaget ungefär 20 till 60 minuter efter intag, och de karakteristiska effekterna (eufori, ökad empati och energi, förstärkta sinnesintryck) varar normalt i tre till fem timmar.

Ruset kännetecknas vanligen av ett avslappnat, euforiskt tillstånd med känslomässig öppenhet, färre negativa tankar och sänkta hämningar. MDMA kan få dig att känna att allt är bra med världen, och det blir lätt att knyta an till andra. Kroppsliga förnimmelser och beröring förstärks, och ljud och färger kan upplevas mer intensivt.

Dessa effekter kan i sig vara viktiga för substansens läkande potential, eftersom de ger dig större tillgång till ditt inre. Forskare tror också att den öppenhet MDMA skapar kan påskynda bandet mellan patient och terapeut, vilket skapar en miljö som främjar läkning.

Rent MDMA

Din upplevelse påverkas också av kvaliteten på det MDMA du tar. MDMA:s renhet är notoriskt varierande, särskilt i tablettform. I USA rapporteras exempelvis den genomsnittliga MDMA-halten i ecstasytabletter vara 30,13 %.¹ Men det inkluderar prover med så lite som 0 % och så mycket som 100 %. Och även om urvalsstorleken varierar (från 1 till 1 000 tabletter) kan snittet i enskilda delstater vara dubbelt eller hälften så högt som riksgenomsnittet.

Ändå är det en förbättring. År 2008 ledde polisbeslag av den kemiska prekursorn safrol till att MDMA-halten i gatutabletter under flera år ofta var noll.² Sedan dess har andelen ”blindtabletter” (tabletter helt utan MDMA) sjunkit. Samtidigt har andelen ecstasytabletter som enbart innehåller MDMA, utan några tillsatser, stigit. År 2009 innehöll 60,1 % av ecstasytabletterna i världen inget MDMA alls, medan bara 8,7 % innehöll enbart MDMA. År 2018 var läget det omvända: 8,8 % av ecstasytabletterna innehöll inget MDMA, medan 54,8 % innehöll enbart MDMA.³

Delvis beror det på nya tillverkningsmetoder. Illegala kemister syntetiserar nu substansen från en mindre hårt reglerad prekursor. Men det har också med darknet att göra, där säljarbetyg och konkurrens driver upp kvaliteten.⁴

Långt från tiden då tabletterna innehöll för lite MDMA innehåller de nu ofta för mycket. Extra starka ecstasytabletter har de senaste åren hamnat i rubrikerna när intet ont anande användare har dött. Där MDMA-innehållet i ecstasytabletter traditionellt ligger mellan 80 och 120 mg har vissa tabletter visat sig innehålla över 300 mg.⁵ En så hög dos kan vara farlig nog i sig, och än mer om du inte väntar dig den.

Reagenstester tillsammans med tjänster som EcstasyData.org och Pill Reports är utmärkta hjälpmedel för att bedöma hur säker en tablett är. Om du inte testar substansen innan du tar den är det säkraste sättet att använda ecstasytabletter att börja med en halv tablett och känna efter hur du mår efter en timme.⁶⁷

Effekter

Farmakologi

MDMA påverkar hjärnan genom att öka aktiviteten hos tre signalsubstanser: dopamin, noradrenalin och serotonin.⁸

Ökningen av dopamin är det som ger MDMA:s euforiska effekter och den ökade energi användare upplever. Ökningen av noradrenalin ger högre puls och blodtryck, medan ökningen i serotoninsystemet ger förändringar i humör, aptit, sexuell upphetsning och sömncykler. Serotonintoppen efter MDMA-intag förklarar sannolikt de vanliga känslorna av känslomässig närhet och empati.

Toxikologi

Potentiellt dödliga neurologiska komplikationer kan uppstå efter intag av MDMA, troligen på grund av det kortvariga höga blodtryck och den vätskebrist som substansen framkallar.

Många dödsfall beror på onormalt höga doser, tidigare hälsoproblem, ett ”dåligt parti” eller en kombination av alla dessa. I dödsfall har även vävnadsdöd (nekros) i lever och hjärta rapporterats.⁹ Det är ofta svårt att avgöra exakt hur stor roll MDMA spelar vid allvarliga reaktioner, eftersom personerna i de fallen oftare har använt flera droger samtidigt.¹⁰ Som med alla substanser bör MDMA användas med måtta. Frekvent bruk är förknippat med fler komplikationer än tillfälligt bruk.¹¹

Kliniska studier med rent MDMA har genomförts på mer än 1 100 personer utan att allvarliga biverkningar har uppstått.¹²

Effekter per dos

OBS: Effekterna som listas här är inte tänkta att vara heltäckande, särskilt inte i de lägre dosintervallen. De kan komma att ändras i takt med att mer tillförlitliga och mer representativa data blir tillgängliga. Dosintervallen är medvetet försiktigt satta för att ta hänsyn till att MDMA:s renhet varierar kraftigt. De förutsätter 100 % (det vill säga 84 %) renhet.

Mikrodos (5–40 mg)

Mikrodosering av MDMA är inte lika vanligt som mikrodosering av LSD och psilocybin, men i takt med det allmänt ökade intresset för mikrodosering har en del undrat om metoden skulle kunna förbättra humöret och ge mer energi. Även om vissa rapporterar goda resultat av en MDMA-regim rekommenderas det inte. Det finns gott om belägg för att frekvent MDMA-bruk kan vara mycket skadligt. MDMA är trots allt inte som de klassiska psykedelika – det är ett amfetamin och ett centralstimulerande medel som gör helt andra saker med kroppen än en LSD-lapp. Vanliga effekter kan vara:

• Svag humörhöjning, om ens någon
• Känslomässig sårbarhet (öppnad för känslomässigt innehåll utan ångestdämpande effekt)
• Störd sömn
• Förlängd nedgång eller bakrus
• Humörsjukdomar kan påverkas negativt
• Risk för hjärtproblem

Måttlig dos (80–150 mg)

Detta är den vanligaste dosen för en MDMA-upplevelse och den dos som används i kliniska prövningar. I det här intervallet rapporterar användare de typiska MDMA-förnimmelserna: eufori, ökad energi, empati och så vidare. Många ”fyller på” i det här intervallet, vilket innebär att man tar en första dos på 80–120 mg följd av ytterligare 40–80 mg senare. Så görs det i MAPS kliniska prövningar. Vanliga effekter kan vara:

• Stark eufori
• Terapeutisk introspektion
• Ökad självkänsla
• Öppenhet och självförlåtelse
• Ökad empati och social förmåga
• Ökad energi
• Förstärkt känsel, syn och hörsel
• Muntorrhet
• Käkspänningar/tandgnissling
• Sömnlöshet
• Möjliga nedgångseffekter dagen efter, till exempel trötthet och nedstämdhet (kan också kännas under de följande sju dagarna)

Hög dos (200+ mg)

Även med tolerans kan det vara osäkert att ta mer än 120 mg MDMA av hög renhet (eller 1,5–1,7 mg/kg kroppsvikt, beroende på vilket som är lägst). De positiva effekterna verkar vara som störst och de negativa som minst mellan 81 och 100 mg, helst inte oftare än en gång i månaden. Höga doser av MDMA med hög renhet är potentiellt livshotande, oavsett tolerans.

• Stark eufori
• Terapeutisk introspektion
• Ökad självkänsla
• Öppenhet och självförlåtelse
• Ökad empati och social förmåga
• Ökad energi
• Förstärkt känsel, syn och hörsel
• Möjliga visuella effekter eller hallucinationer med öppna ögon
• Rastlöshet och paranoia
• Panik
• Yrsel
• Huvudvärk
• Illamående och kräkningar
• Frossa/darrningar
• Vätskebrist
• Käkspänningar/tandgnissling
• Sömnlöshet
• Krampanfall
• Nedgångseffekter dagen efter, till exempel trötthet och nedstämdhet (kan också kännas under de följande sju dagarna)

Interaktioner med andra droger

Positiva interaktioner:

• Psilocybinsvamp: Att kombinera psilocybin med MDMA, så kallad ”hippie flipping”, är en populär kombination. Även om det generellt inte rekommenderas att blanda MDMA med någon annan drog kan den här kombinationen vara njutbar och förstärka aspekter av båda substanserna, särskilt euforin. Nackdelen är att om tajmingen blir fel kan MDMA-nedgången påverka ditt humör under de sista timmarna av svampupplevelsen.
• LSD: Precis som med psilocybin har kombinationen LSD och MDMA (känd som ”candy flipping”) sina för- och nackdelar. MDMA kan skruva upp volymen på LSD:s mer psykedeliska sidor, men nedgången efter den här kombinationen kan vara ännu mer krävande än med svamp. Det är avgörande att få tajmingen av intaget rätt.
• Ketamin: Ännu en vanlig kombination – många som använder ”kitty flip” säger också att den tar fram det bästa hos båda substanserna.

Neutrala interaktioner:

• Cannabis: Många använder cannabis för att mildra MDMA:s nedgångseffekter. Det är förmodligen en av de minst riskabla kombinationerna.

Negativa interaktioner:

• Alkohol: Eftersom levern bryter ner båda substanserna kan kombinationen leda till att MDMA ansamlas i kroppen – nedbrytningen av alkohol gör att MDMA försvinner långsammare ur kroppen. Det kan ge kraftigare negativa reaktioner och allvarligare biverkningar.
• Substanser som bör undvikas:
  • MAO-hämmare (t.ex. Nardil, Parnate, Marplan, ayahuasca)
  • 5-HTP
  • Johannesört
  • Läkemedel mot högt blodtryck eller hjärtrytmrubbningar
  • Centralstimulerande medel som kokain
  • Amfetaminer

Nytta och risker

Möjlig nytta

MDMA är känt för att ge känslor av eufori och allmänt välbefinnande, men substansens nytta sträcker sig längre än några timmars lycka – den har potential att läka trauma, ångest, känslor av avskärmning och möjligen mer. En aktuell studie av MDMA:s effekter på hjärnan fann att denna läkning kan komma från substansens förmåga att minska aktiviteten i hjärnans limbiska system och minska kommunikationen mellan tinningloben och prefrontala cortex, som båda är inblandade i känslomässig kontroll och känslomässiga reaktioner. Personer med ångest har ökad aktivitet i dessa områden, vilket tyder på att MDMA kan lindra besläktade affektiva tillstånd.

MDMA ökar också kommunikationen mellan amygdala och hippocampus, enligt studien. Personer med PTSD har däremot minskad kommunikation mellan dessa områden.

En annan aktuell studie av psykiatern Ben Sessa fann att MDMA också kan vara den bästa insatsen för att behandla akuta barndomstrauman, eftersom substansen ger människor säker tillgång till sina känslor. ”I kombination med psykoterapi ger [MDMA] möjlighet att hålla den traumatiserade patienten i ett tillstånd av känslomässig trygghet och skapa ett tillstånd av empatisk självreflektion”, skriver Sessa, och tillägger att ”för första gången i sitt liv kan de vara med sina traumatiska minnen utan att överväldigas av den starka negativa affekt som vanligtvis följer med när de mest skrämmande tankarna väcks”. Denna empatiska självreflektion är också ett av skälen till att MDMA visar sig vara en så effektiv behandling vid PTSD.

MDMA är också känt för att ge en starkare känsla av samhörighet och empati, vilket gör det till ett kraftfullt motgift mot känslor av distans och avskärmning, särskilt mellan partner i en relation. Parterapeuter har börjat använda substansen i sina sessioner för att hjälpa par att kommunicera bättre, öka intimiteten och återknyta kontakten. Det är inte utan anledning den kallas ”kärleksdrogen”.

Risker

Negativa fysiologiska effekter kan uppstå efter intag av MDMA, bland annat förhöjt blodtryck och puls, illamående, frossa, svettningar, darrningar, käkspänningar, hyperreflexi (överdrivna reflexer), plötsliga urinträngningar, muskelvärk eller muskelspänningar, värme- och köldvallningar, nystagmus (ett tillstånd där ögonen gör upprepade, okontrollerade rörelser) och sömnlöshet. Vid högre doser kan dessa fysiologiska förändringar leda till allvarliga reaktioner.

Överdoser av MDMA kan döda, och gör det. En hög dos kan bidra till dödliga tillstånd som hypertermi (överhettning), utmattning eller överhydrering. Dessutom kan den utlösa serotonergt syndrom – ett överskott av serotonin – som kan ge muskelstelhet, feber, krampanfall med mera.

Vissa rapporterar en obehaglig nedgång med nedstämdhet och trötthet efter en natt med mycket MDMA. Psykiatern Ben Sessa förklarar att den typiska MDMA-nedgången beror på överansträngning, dålig sömn, dålig kost och blandbruk. Nedgången kan därför motverkas genom att du äter och sover ordentligt före och efter att du tar MDMA, håller dig vätskad om du dansar och undviker andra substanser (inklusive alkohol).

Aktuell forskning visar också att patienter i kliniska prövningar tenderar att uppleva en ”efterglöd” av MDMA snarare än en nedgång, vilket tyder på att rent MDMA i sig inte ger dessa effekter. De flesta biverkningar kan tillskrivas uppblandat MDMA, eller ”ecstasy”, som ofta är blandat med efedrin, dextrometorfan, ”badsalt” (syntetiska katinoner), kokain eller metamfetamin. 87 % av det ecstasy som DEA analyserade mellan 2009 och 2013 innehöll inget MDMA och bestod mestadels av badsalt.

MDMA i sig är inte beroendeframkallande, men eftersom metamfetamin är starkt beroendeframkallande kan vissa utveckla ett beroende av orena former av MDMA.

En varning för PMA/PMMA (kallas även ”Death”)

Förbudet mot MDMA i de flesta länder (och särskilt polisbeslagen av safrol 2008/2010 som störde tillgången på ecstasy) har lett till att vissa alternativ har dykt upp. Dessa substanser, som vi vet relativt lite om, tenderar att vara betydligt farligare än MDMA i sig. Ändå är de lagliga per automatik i många jurisdiktioner.

Om man exempelvis följer receptet för MDMA men använder anisolja i stället för safrol får man inte ecstasy utan de problematiska substanserna para-metoxiamfetamin (PMA) eller para-metoxi-N-metylamfetamin (PMMA).¹³ Båda har kopplats till dödsfall bland intet ont anande användare redan från 1993.¹⁴ I december 2014/januari 2015 dog exempelvis minst tre personer efter att ha tagit samma rosa ”Superman”-tabletter innehållande PMA.¹⁵¹³

PMA/PMMA kan vara 10 till 20 gånger starkare än MDMA, vilket innebär att den som tar en ”säker” dos av vad hen tror är ecstasy riskerar en massiv överdos av en betydligt farligare substans.¹⁵¹³ PMA/PMMA verkar också långsammare, vilket gör att erfarna ecstasyanvändare lätt fyller på för tidigt.

Problemet är att PMA/PMMA inte är MDMA-analoger. De har en annan farmakologisk verkan. Till skillnad från MDMA blockerar de vissa enzymer (t.ex. monoaminoxidas, MAO) som balanserar frisättningen av serotonin. Följden kan bli serotonergt syndrom, en potentiellt dödlig överbelastning av kroppens serotoninnivåer.¹³¹⁴ Reagenstester kan hjälpa till att påvisa PMA/PMMA, men om det också finns äkta MDMA i provet kan det dölja PMA/PMMA som tillsats. Att kontrollera tabletter mot användarrapporter på nätet (som EcstasyData.org och Pill Reports) är därför en klok försiktighetsåtgärd.

Terapeutisk användning

PTSD

År 2017 godkändes MDMA för kliniska fas III-prövningar i USA för behandling av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).¹⁶¹⁷ Det är en av de sista testfaserna innan ett läkemedel godkänns lagligt för terapeutisk användning. FDA gav MDMA status som ”breakthrough therapy” (genombrottsbehandling) 2017, och substansen är på väg mot ett fullständigt FDA-godkännande.

Prövningarna finansieras av MAPS, som började studera och verka för MDMA som behandling vid PTSD redan 1986. Organisationen stöder även andra psykedeliska terapier, bland annat med LSD och psilocybin, men valde att fokusera på MDMA eftersom det är ”det mildaste psykedelikumet”, enligt MAPS grundare Rick Doblin, och dessutom ”det perfekta läkemedlet för att behandla PTSD”.

Forskningen ger stöd för detta. I en pilotstudie som MAPS genomförde med 20 PTSD-patienter svarade bara 25 % av placebogruppen på terapin (2 av 8 patienter). MDMA-gruppen hade däremot en svarsfrekvens på 83 % (10 av 12 patienter). Efter behandlingen uppfyllde nästan alla som hade fått MDMA före psykoterapin inte längre kriterierna för PTSD. Studien fann inte heller några tecken på att en enskild session skadade patienternas hälsa. Kanske mest anmärkningsvärt: en långtidsuppföljning fann att 74 % av de patienter vars PTSD-symtom hade lindrats i den första studien fortfarande var fria från PTSD flera år senare.

I en senare fas II-prövning fann forskarna att 54 % av de 72 patienter som genomgått MDMA-assisterad psykoterapi inte längre uppfyllde kriterierna för PTSD (jämfört med 23 % i kontrollgruppen). Ett år senare hade siffran stigit till 68 %.

Det finns många teorier om varför MDMA visar sig vara ett så kraftfullt motmedel mot PTSD. Enligt Doblin finns två huvudskäl: MDMA minskar rädsla (PTSD bottnar i rädsla) och främjar den terapeutiska alliansen, det vill säga relationen mellan patient och terapeut, som är en av de viktigaste faktorerna för patientens tillfrisknande. Dessutom aktiverar och dämpar MDMA centrala delar av hjärnan som förknippas med minskad ångest, depression och trauma.

Många av patienterna som genomgår behandlingen är krigsveteraner med behandlingsresistent PTSD. De berättar att MDMA-terapin hjälpte dem att närma sig sina tidigare trauman med större acceptans, värme och medkänsla för sig själva, vilket gav dem bättre möjligheter att hantera och läka.

Ångest

Preliminära resultat från några studier tyder på att MDMA också är en lovande behandling mot social ångest hos personer med autism och hos personer med livshotande sjukdom.¹⁸ I den första kliniska prövningen av MDMA för personer med autism fick 12 personer MDMA eller placebo under två heldagssessioner med terapi. Bland dem som fick substansen rapporterade 91 % ”ökade känslor av empati/samhörighet” och 86 % upplevde ”lättare att kommunicera” under sessionerna, och effekten höll i sig efteråt.

Framgången tros bero på MDMA:s förmåga att få patienter med social ångest att röra sig mot öppenhet och uppmuntra introspektion, något som kan uppnås med enstaka eller till och med en enda dos MDMA.

Samma mekanism verkar också fungera vid behandling av patienter med livshotande sjukdom som lider av klinisk ångest.¹⁹ MAPS genomför för närvarande en fas II-prövning för att utforska den här delen av MDMA:s potential.

Alkoholberoende

År 2017 startade Ben Sessa den första kliniska prövningen av MDMA:s effekt vid behandling av alkoholberoende. Sjukdomen förknippas ofta med tidiga traumatiska upplevelser, och Sessa menar att MDMA är idealiskt för att hjälpa patienter att utforska och bearbeta smärtsamma minnen utan att överväldigas av negativa reaktioner – på ungefär samma sätt som MDMA fungerar vid PTSD. ”Vi vet att MDMA fungerar mycket bra för att hjälpa människor som har utsatts för trauma, och det hjälper till att bygga empati”, sade Sessa. ”Många av mina patienter med alkoholberoende har varit med om någon form av trauma tidigare i livet, och det spelar en roll i deras beroende.”

Personlig utveckling

Andlig medvetenhet

Kontakt med det andliga förknippas oftare med klassiska psykedelika som LSD och psilocybin, men för många är MDMA också ett verktyg för andlig utveckling. Vissa andliga ledare och vägledare lovordar substansens förmåga att väcka känslor av enhet, samhörighet, empati, medkänsla, värme och vänlighet mot andra. Sådana tillstånd är ofta katalysatorer för andliga insikter och personlig utveckling.

Som benediktinmunken broder Bartholemew uttryckte det:

”MDMA för mig alltid in i ett intimt rum i samtalet. Det finns en särskild kvalitet i det samtalet. Man känner en tyngd, en känsla av stundens vikt, av något djupt, av livets eget allvar. Det är ett inre rum, utan masker, utan låtsasspel, fullständigt öppet och ärligt. Det är inte en erotisk intimitet, utan en filosofisk och mystisk intimitet. Är det begripligt? Man är medveten om att detta är en inre kommunikation som sällan uppnås i vanligt samtal. Det finns egentligen inga ord som räcker för att beskriva detta medvetandetillstånd, annat än att säga att det är väsentligt i min erfarenhet.”

MDMA kan användas i många olika sammanhang och miljöer för att väcka andlig utveckling, från stilla introspektion till meditation i grupp och terapi. Till och med ett rus på ett rave kan ha en andlig kvalitet om man går in i det med rätt intention.

Relationer

MDMA visar sig också vara ett användbart verktyg för att bygga upp eller reparera relationer. Parterapeuter har börjat använda substansen i sina sessioner för att hjälpa par att kommunicera bättre, öka intimiteten och återknyta kontakten. Användningen i relationsarbete går tillbaka till 1970-talet, då en grupp oortodoxa terapeuter, inspirerade av psykofarmakologen och MDMA-förespråkaren Alexander Shulgin, använde MDMA för att hjälpa par att odla empati och kommunikation. Metoden vinner nu mark igen tack vare MDMA:s förmåga att ”underlätta den psykoterapeutiska processen genom att hjälpa människor att känna sig tryggare och mer förbundna med sig själva, med varandra och med sin terapeut”, enligt Brad Burge på MAPS.

Katie Anderson, en brittisk doktorand som skriver en avhandling om att ”navigera intimitet med ecstasy”, har kallat denna förstärkta kontakt mellan två människor för ”MDMA-bubblan”. I den hittar par ett tryggt utrymme där deras tankar blir hörda och accepterade. I hennes forskning har par uttryckt sexuella fantasier, sorgen över att ha förlorat en förälder och till och med erkänt otrohet. Som en deltagare uttryckte det: ”Jag tror att vi skyddar oss själva, vi vill inte bli sårade. Men när man tar drogen kan man riva de där murarna och bara vara öppen mot någon.”

Juridik

Sverige

MDMA är narkotikaklassat i Sverige. Enligt narkotikastrafflagen (1968:64) är det straffbart att inneha, bruka, överlåta, framställa och föra in MDMA, och till skillnad från i många andra länder är även eget bruk kriminaliserat sedan 1988. Vilka ämnen som räknas som narkotika framgår av Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2011:10) om förteckningar över narkotika. MDMA finns inte som godkänt läkemedel i Sverige, och den MDMA-assisterade terapi som prövas kliniskt utomlands är inte tillgänglig i svensk sjukvård . Svenska tabletter och kristaller som säljs som ecstasy eller MDMA omfattas av samma regler oavsett innehåll, och PMA/PMMA är också narkotikaklassade .

USA och övriga världen

MDMA är en Schedule I-substans i USA (USA:s narkotikaklass I), vilket gör det olagligt att tillverka, distribuera eller inneha utan tillstånd från DEA.²⁰ Klassningen innebär också formellt att substansen saknar terapeutiskt värde, tvärtemot resultaten från de kliniska MDMA-prövningarna vid PTSD. Med tanke på styrkan i forskningen verkar det dock troligt (om inte oundvikligt) att medicinskt MDMA snart blir tillgängligt på recept.²¹ I Storbritannien är MDMA en klass A-drog, vilket i praktiken motsvarar Schedule I: det är olagligt att köpa, sälja eller tillverka MDMA utan tillstånd.²² Detsamma gäller i de flesta länder, men vissa är mer tillåtande i praktiken. I Nederländerna är substansen exempelvis olaglig, men innehav av små mängder ignoreras ofta av polisen.²⁰ I Peru är det däremot helt lagligt att inneha upp till 250 mg (en kvarts gram), så länge det är den enda drogen du bär på dig.²⁰²³

Historia och statistik

Kort historik

MDMA:s historia började årtionden före den ravekultur som gjorde substansen populär. En vanlig myt är att den först syntetiserades och patenterades av det tyska läkemedelsföretaget Merck som ett aptitdämpande medel. Merck syntetiserade visserligen substansen 1912, men historien om aptitdämpning är en vandringssägen. Den utvecklades som ett potentiellt livräddande blodstillande läkemedel.

Under de första åren efter syntesen gjordes minimalt med tester. Först 1927 återupplivade Merck intresset för substansen, efter att kemisten Max Oberlin förutspått att den skulle kunna efterlikna adrenalin, eftersom ämnena har liknande molekylstruktur. Inte långt efter att dessa första studier inletts sköt priserna på de kemiska prekursorerna i höjden, och testerna lades på is.

Ingen vet exakt när de första försöken på människor gjordes, men den amerikanska militären är känd för att ha testat MDMA och andra droger på människor under 1950-talet. Det första ”receptet” på MDMA publicerades i en polskspråkig vetenskaplig tidskrift 1960, och tabletter började dyka upp i beslagtaget smuggelgods under 1970-talet.

När den amerikanske psykofarmakologen Alexander Shulgin först läste om MDMA 1978 syntetiserade han det och provade det själv, och blev därmed den första personen som officiellt dokumenterade MDMA-bruk hos en människa.²⁴ Under 1980-talet sades användningen i assisterad psykoterapi öka patienternas självkänsla och underlätta terapeutisk kommunikation.²⁵

Shulgin kallas ofta ”ecstasyns gudfader”, men MDMA:s egentliga upphovsman var en tysk forskare vid namn Anton Köllisch, som dog 1916 utan att någonsin få veta vilket arv han lämnade efter sig.

Sedan 1985 är substansen klassad som Schedule I-drog i USA, vilket i praktiken gör den olaglig för all användning. Kliniska prövningar har dock godkänts och genomförts under senare år, och 2017 gav FDA MDMA status som ”breakthrough therapy”. Läkare tros kunna förskriva substansen redan 2022.

År 2011 gav en federal domstol medborgarrättsorganisationen ACLU rätt i att straffen för innehav och bruk av MDMA byggde på föråldrad vetenskap som lett till stränga fängelsestraff.²⁶ Andra domstolar har dock fastställt de tidigare straffreglerna.

Nuvarande bruk

Den årliga amerikanska undersökningen National Survey on Drug Use and Health fann att MDMA hade använts minst en gång av 13,1 % av personer i åldern 18–25 år och av 6,5 % av personer 26 år och äldre.

Trenderna verkar ligga relativt stabilt:

Förekomsten av MDMA i publicerade rapporter och litteratur nådde sin topp i början och mitten av 2000-talet och har sjunkit en hel del sedan dess.

Myter

”Ecstasy får mig att dricka så mycket vatten att jag dör”

Även om ett ökänt ecstasyrelaterat dödsfall orsakades av överhydrering får MDMA i sig dig inte att dricka ihjäl dig. Offret i det fallet trodde att hon skulle kunna motverka en obehaglig ecstasyupplevelse genom att dricka stora mängder vatten. Eftersom MDMA också gör det svårare för kroppen att göra sig av med vatten dog hon tyvärr av vätskeansamling.

Det betyder inte att du ska undvika att dricka vatten när du är påverkad av MDMA. En mycket hög dos kan göra att du inte kan reglera din vätskebalans, så se till att dricka vatten regelbundet – särskilt om du dansar eller anstränger dig.

Den främsta orsaken till MDMA-relaterade dödsfall är brist på kunskap. Människor vet inte hur de ska ta substansen på ett säkert sätt och ökar därmed sina hälsorisker. Använd på ett ansvarsfullt sätt är MDMA en relativt säker drog.

”MDMA är bara en klubbdrog”

MDMA är mycket populärt på klubbar eftersom det förstärker upplevelsen av musik och dans, men det betyder inte att det uteslutande är en drog för klubbesökare. Många tar det i ett andligt eller terapeutiskt sammanhang. Det kan användas för olika former av personlig utveckling och relationsarbete, och i kliniska prövningar används det för att behandla personer med posttraumatiskt stressyndrom, ångest, beroende med mera.

”MDMA gör hål i hjärnan”

Det finns inga belägg för att måttligt bruk (mindre än 100 mg med några veckors mellanrum) skadar hjärnan.

Frekvent bruk i höga doser kan orsaka hjärtproblem och minnesproblem. Dessutom är det relativt lätt att överdosera MDMA om det kombineras med andra droger, särskilt PMA/PMMA. En MDMA-överdos kan vara dödlig.

Vanliga frågor

Vad är MDMA?

MDMA står för 3,4-metylendioximetamfetamin. Det är en av världens mest populära psykedeliska substanser (även om det tekniskt sett är en empatogen). Fram till nyligen sågs det mer som en ”partydrog” än LSD och psilocybin. Men nu återuppstår det som ett banbrytande hjälpmedel i psykoterapi.²⁷ Forskare är särskilt entusiastiska över dess potential vid behandling av PTSD.

Det finns i två grundformer: tabletter (eller piller), som ofta kallas ”ecstasy”, och kristaller (eller pulver), ofta kallat ”Molly”.

Kan jag testa mitt MDMA för att se om det är säkert att ta?

Att testa ditt MDMA är alltid en bra vana, även när du litar på din leverantör. Reagenstester kan identifiera hundratals tillsatser och ersättningsämnen – de ger sinnesro och kan rädda ditt liv.

DXM, MDA, metamfetamin, metylon (”badsalt”) och PMA/PMMA är några vanliga bedragare att se upp för. Reagenserna Marquis, Mecke och Simon kan hjälpa till att utesluta dem. Lägg helt enkelt en mycket liten mängd MDMA i ett rent provrör eller på en ren vit keramisk yta och tillsätt några droppar reagens. Jämför sedan färgförändringen (eller frånvaron av färgförändring) med det medföljande färgschemat.

Vilken typ av drog är MDMA?

Det är ett slags amfetamin, en centralstimulerande läkemedelsklass som också omfattar amfetamin (”tjack”) och metamfetamin. Men MDMA är betydligt mildare. Som amfetamin tillhör det också fenetylaminerna, precis som meskalin. Effekterna skiljer sig förstås åt avsevärt. Utifrån dessa kan MDMA klassificeras som en entaktogen eller euforisk empatogen.

Vad gör MDMA?

Oavsett dos är det en stimulerande drog. De flesta rapporterar fysisk och känslomässig eufori tillsammans med milda visuella effekter, som förstärkta färger. Ökad uthållighet (t.ex. för att dansa) är också vanligt.

Biverkningar är bland annat ökad svettning, vätskebrist, käkspänningar och ofrivilliga skakningar.²⁸

Hur tar man MDMA?

MDMA kan tas som tablett eller i kristall- eller pulverform, som kan sväljas eller sniffas (tas nasalt). Att sniffa MDMA är dock ganska impopulärt på grund av den dåliga smaken, risken för näsblod (liksom ångest och hjärtklappning) och de relativt kortvariga effekterna. Många blandar kristallerna i sin dryck för att slippa den bittra smaken. Att röka eller vejpa är ett annat alternativ, men det är ännu mindre vanligt än att sniffa.

Effekterna dröjer upp till en timme. Fyll inte på för ofta. Blanda inte med andra droger.

Hur länge varar MDMA?

Effekterna varar i tre till sex timmar. Du bör börja känna dem 20 till 90 minuter efter intag. Själva toppen kan vara mellan 90 minuter och tre timmar innan effekterna avtar under de följande en till två timmarna.

När de primära effekterna har klingat av kan du uppleva en ”nedgång” eller ”krasch” med nedstämdhet och trötthet. Den kan vara mild eller svår och vara i 12–72 timmar, eller möjligen upp till en vecka.²⁸²⁹

Hur är det med renheten hos MDMA i kristall- eller pulverform?

Oavsett vad du har fått höra vid köpet är rent MDMA svårt att hitta på gatan, även i kristall- eller pulverform. Som tidigare nämnts har dock MDMA-halten på gatan stigit de senaste åren. Åtminstone i Storbritannien har den uppenbarligen nått 83 %.³⁰ Det är i stort sett den maximala renhet som finns att tillgå.³¹

MDMA i ren form har per definition en renhet på 100 %. Tyvärr är ett prov, oavsett form, sällan rent. Det finns troligen något annat i det – och tillsatser kan vara dödliga. Att använda ett reagenstest är en bra försiktighetsåtgärd. Testerna kan påvisa både MDMA och giftiga tillsatser genom en färgförändring som du jämför med ett schema. Kemiska reagenstester kan dock inte säga något om renheten; de är i bästa fall indikativa. De bör därför användas tillsammans med andra skademinimerande åtgärder.³²

Hur länge stannar MDMA i kroppen?

Precis som andra amfetaminer stannar det i kroppen i 24–96 timmar efter användning, med 72 timmar som genomsnitt.³³

Kan det upptäckas i ett drogtest?

MDMA är strukturellt tillräckligt likt amfetamin för att ge positivt utslag i vanliga urinprov i upp till fem dagar efter användning. Det kan också påvisas i hårprov i upp till 90 dagar.³³

Ger det tolerans?

MDMA tömmer serotoninnivåerna, så användare upplever ofta ett ”bakrus” som varar upp till några dagar, under vilka de kan känna sig nedstämda eller mentalt utmattade. Räkna därför med att en MDMA-tolerans varar i flera dagar.

Det är bäst att inte ta MDMA oftare än en gång i månaden, eftersom långvarigt bruk kan vara neurotoxiskt och påverka minne och humör.

Är det beroendeframkallande?

Enligt det amerikanska National Institute on Drug Abuse har studier hittills inte kunnat ge något definitivt svar på den frågan.³⁴ De flesta som faktiskt använder MDMA upplever dock att det inte är beroendeframkallande.³⁵

Kan jag blanda det med andra droger?

MDMA bör inte blandas med andra droger, eftersom vissa kombinationer kan vara farliga. Eftersom det påverkar njurar och lever är det bäst att undvika att kombinera det med alkohol. Du bör också undvika att blanda det med DXM, tramadol och MAO-hämmare, eftersom de kombinationerna kan vara dödliga.

Det bästa sättet att ta MDMA är utan några andra droger, och med gott om vatten om du dansar. Det bör bidra till att minimera hälsoriskerna.

Kan jag mikrodosera MDMA?

Vissa har rapporterat att de mikrodoserar MDMA, men det är möjligt att långvarigt bruk är giftigt. Det tömmer serotoninnivåerna, och mikrodosering kan ge dig ett långt bakrus. MDMA bör användas högst en gång i månaden för att undvika risken för långsiktig neurotoxicitet.

Fotnoter