Psilocybinsvamp

Översikt

Psilocybinsvampar är svampar som innehåller det psykoaktiva ämnet psilocybin, ett naturligt förekommande psykedeliskt ämne som kan framkalla kraftfulla hallucinationer och upplevelser av mystisk karaktär, tillsammans med andra effekter. Svamparna är mer kända som ”magiska svampar” eller ”shrooms”. Mer än 180 svamparter innehåller psilocybin eller dess derivat psilocin, och svamparna har en lång historia av bruk i mesoamerikanska andliga och religiösa ritualer. De är också ett av de mest populära och vanligast använda psykedelika i USA och Europa.

Psilocybinsvamp är dock mer än bara en drog och ett sakrament. Den har använts i terapeutiska sammanhang för att behandla en rad olika åkommor och tillstånd, däribland Hortons huvudvärk (klusterhuvudvärk), tvångssyndrom, ångest, depression, posttraumatiskt stressyndrom och beroende, och det nya uppsvinget för forskningen om psilocybins terapeutiska effekter visar lovande resultat.

Psilocybinsvamp har avkriminaliserats i tre nordamerikanska städer (se ”Juridik” för detaljer), men den är fortfarande olaglig på federal nivå i USA och klassad som Schedule I (USA:s narkotikaklass I). På senare tid har dock den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA och narkotikamyndigheten DEA tillåtit flera små, strikt kontrollerade studier på människor om svampens potential inom medicin och psykiatri. FDA har också gett psilocybin status som ”breakthrough therapy” (genombrottsterapi) vid depression, vilket kan påskynda utvecklingen och granskningen av psilocybin som läkemedel.

Upplevelsen

Många faktorer påverkar hur en psilocybinupplevelse blir, däribland dos, sinnesstämning, omgivning, svampsort, tillredningsmetod och din kropps individuella kemi. Varje resa är därför unik för personen, tidpunkten och platsen, och det går inte att förutsäga exakt vad som kommer att hända. Men om du känner till de vanliga upplevelserna och effekterna av vanliga psilocybinsorter blir det lättare att förbereda dig inför din resa.

Golden Teacher är en av de mest populära sorterna av psilocybinsvamp, särskilt bland nybörjare.

Vad du kan vänta dig

Psilocybinsvamp äts vanligtvis hel och torkad, och de flesta är överens om att den inte smakar särskilt gott. För att dölja smaken kokar en del te på svampen, blandar den i Nutella eller jordnötssmör, mixar den i juice eller smoothie, blandar den med citrusjuice (så kallad lemon tek) eller mal den och fyller kapslar.

Varje metod ger en något annorlunda effekt. Att dricka svampte gör till exempel att effekterna kommer snabbare än om du äter svampen, medan kapslar gör att effekterna kommer lite senare.

En typisk tripp på en måttlig dos psilocybinsvamp (1–2,5 g) innebär att känslomässiga upplevelser blir intensivare, att du blir mer introspektiv och att det psykologiska fungerandet förändras i form av ”hypnagoga upplevelser”, det vill säga det övergångstillstånd som finns mellan vakenhet och sömn. Hjärnavbildningsstudier visar att en psilocybintripp neurologiskt liknar drömmande, vilket ger en bra bild av det sinnestillstånd du går in i när du ger dig in i en psykedelisk upplevelse.

Under en psilocybinupplevelse kan du vänta dig perceptuella förändringar, synestesi, känslomässiga skiftningar och en förvrängd tidsuppfattning.¹ Perceptuella förändringar kan innebära visuella effekter som halo runt ljuskällor och föremål samt geometriska mönster när du blundar. Du kan också uppleva starka färger, ljusspår (”tracers”), förvrängd syn och en känsla av att världen andas runt omkring dig.

Även tankar och känslor kan förändras. Det är inte ovanligt att känna en öppenhet inför tankar och känslor som du undviker i vardagen, liksom förundran och glädje inför världen omkring dig, människorna i ditt liv och ditt eget sinne. Du kan också känna frid och samhörighet med världen.

Starka känslor, både behagliga och svåra, är vanliga under en resa. När oönskade känslor dyker upp är det bäst att inte göra motstånd utan låta känslorna ha sin gång.

Många som har rapporterat starka negativa känslor berättar också om en samtidig känsla av lugn acceptans och distans, särskilt om de inte gör motstånd och påminner sig om att känslorna är tillfälliga. Att kämpa emot känslorna kan leda till en bad trip. (Se ”Bad trips” för mer information.)

Fysiska biverkningar varierar från person till person, men de kan innefatta förändrad puls (upp eller ner), förändrat blodtryck (upp eller ner), illamående, förstärkta senreflexer, darrningar, vidgade pupiller, rastlöshet eller upprymdhet samt svårigheter att koordinera rörelser. En del berättar också om att de känner sig djupt avslappnade och lugna.

En studie fann också att psilocybin kan orsaka huvudvärk som varar upp till ett dygn hos friska personer.² Ingen av deltagarna rapporterade dock svår huvudvärk, och psilocybin används faktiskt för att behandla den kliniska diagnosen Hortons huvudvärk (se avsnittet ”Terapeutisk användning”).

Faserna i en svamptripp

De fyra grundläggande faserna i en svamptripp är intag, anslag, själva trippen (toppen) och nedgången. Varje fas har sina egna förnimmelser och iakttagelser.

Toppen, som vanligtvis infaller ett par timmar efter intaget (om du inte använder lemon tek), ger de mest intensiva sinnliga och psykologiska förändringarna. Oavsett vilken fas du befinner dig i är det viktigt att slappna av och komma ihåg att det du upplever är tillfälligt och att det inte finns något att vara rädd för.

Bad trips

Den som är nyfiken på att prova psilocybinsvamp för första gången kommer förr eller senare att oroa sig för att få en bad trip, och det kan hända. En bad trip kan innefatta obehagliga hallucinationer, okontrollerbar paranoia och vårdslöst beteende.

Riskerna med en psilocybinupplevelse kan dock minimeras genom att följa de sex S:en för psykedeliska upplevelser: set (sinnesstämning), setting (omgivning), substans, sittare, session och situation. Att vara förberedd och känna till sina motiv innan man ger sig in i en psykedelisk upplevelse hjälper till att hantera riskerna.

Det är också bäst att bortse från de många skildringarna av bad trips i populärkulturen. De scenerna fångar sällan upplevelsen korrekt och ger intrycket att bad trips är vanligare och mer utom din kontroll än de faktiskt är. De flesta bad trips kan hanteras med mellanmänskligt stöd och utan läkemedel.³

Effekter

Farmakologi

Psilocybin är det aktiva psykedeliska ämnet i psykedelisk svamp. Tröskeldosen för att känna effekt av torkad svamp ligger vanligtvis i intervallet 0,2–0,5 g, men den varierar från person till person. En måttlig dos på 1–2,5 g, som tas via munnen, ger vanligtvis effekter som varar i tre till sex timmar. Psilocybin är ungefär 100 gånger mindre potent än LSD och 10 gånger mindre potent än meskalin.

När du tar psilocybin omvandlar kroppen ämnet till psilocin, och båda ger de psykedeliska effekterna. Psilocybin och psilocin verkar främst på serotoninreceptorer i hjärnan och har särskilt hög affinitet för serotonin 2A-receptorn (5-HT2A). Hos gnagare har psilocybin visat en stark interaktion med receptorer i hjärnans ”navregioner”, som integrerar sinnesintryck. Det kan förklara effekter som synestesi – upplevelsen av att sinnesintryck blandas, till exempel att höra färger eller smaka ljud – och förändrade sinnesupplevelser under svamptrippar.

Effekter efter dos

OBS: Effekterna nedan är inte tänkta att vara heltäckande, särskilt inte i de lägre dosintervallen. De kan komma att ändras i takt med att mer tillförlitliga och representativa data blir tillgängliga.

Dosintervallen gäller svampar av arten Psilocybe cubensis. De kan gälla även andra psilocybinhaltiga arter, men vissa (t.ex. P. semilanceata, toppslätskivling) är i genomsnitt mer potenta.

Mikrodos (0,1–0,3 g)

En mikrodos är en subperceptuell (omärkbar) dos, som många bygger in i sina veckorutiner. Tanken är att öka kreativitet, energi och fokus och minska stress, ångest och känslomässig instabilitet. Läs mer i avsnittet om mikrodosering. Vanliga effekter är:

• Förbättrat humör
• Minskad stress
• Känslomässig stabilitet
• Medveten närvaro, lugn och frid
• Öppenhet och självförlåtelse
• Lättare att samtala
• Lindring av ihållande tillstånd som depression, ångest, ADD/ADHD och PTSD
• Ökad motivation (t.ex. att göra positiva livsstilsförändringar)
• Fler flowtillstånd
• Klarare och mer sammanhängande tänkande
• Bättre minne
• Ökad kreativitet
• Lättare att meditera
• Bättre fysisk uthållighet
• Mer energi överlag (utan ångest eller efterföljande dipp)
• Lätt förstärkning av humöret, positivt eller negativt
• Möjliga maniska tillstånd
• Eventuellt ökad neuroticism

Minidos (0,35–0,75 g)

En riktig mikrodos ska inte kännas, men en minidos psilocybin tar dig precis över perceptionströskeln – utan att bli en fullskalig tripp. Som en användare uttryckte det ger en minidos ”den där totala känslan av expansion, av att allt flyter fritt” utan att du tappar kontakten med omgivningen. Vanliga effekter är:

• Förbättrat humör, lätt eufori eller upprymdhet
• Medveten närvaro, lugn och frid
• Öppenhet och självförlåtelse
• Introspektiva insikter
• Lindring av ihållande tillstånd som depression, ångest, ADD/ADHD och PTSD
• Ökad motivation (t.ex. att göra positiva livsstilsförändringar)
• Fler flowtillstånd
• Klarare och mer sammanhängande tänkande
• Förstärkta sinnen
• Lättare att meditera
• Mer glädje av fysisk aktivitet och vardagssysslor
• Föredrar introspektion framför socialt umgänge
• Ökad ljuskänslighet
• Mycket milda visuella effekter, om några
• Möjliga maniska tillstånd
• Svårt att fokusera eller tankeloopar
• Svårigheter med vissa kognitiva uppgifter
• Ångest, oro eller rastlöshet
• Svårt eller obehagligt att umgås

Museidos (0,5–1,5 g)

Psilocybins effekter är tydligare vid en museidos än vid en minidos, men en museidos ger fortfarande inte en fullständig psykedelisk upplevelse. Namnet ”museidos” myntades av biokemisten och farmakologen Alexander Shulgin och syftar på att du på den här dosen fortfarande kan delta i offentliga aktiviteter (som att titta på tavlor på ett museum) utan att väcka uppmärksamhet. Vanliga effekter är:

• Förbättrat humör, eufori eller upprymdhet
• Milda till måttliga visuella effekter (t.ex. att omgivningen ”andas”)
• Ökad empati
• Lättare att samtala
• Introspektion
• Fler flowtillstånd
• Förstärkta sinnen
• Större uppskattning av musik, konst med mera
• Ökad kreativitet
• Förstärkning av humöret, positivt eller negativt
• Förändrad ljuduppfattning
• Tiden går långsammare eller fortare
• Ökad ljuskänslighet
• Vidgade pupiller
• Svårt att fokusera eller tankeloopar
• Svårt eller obehagligt att umgås
• Frustration över dosen (”ingenmansland”)

Måttlig dos (2–3,5 g)

Här börjar den fullständiga psykedeliska upplevelsen. Du kommer sannolikt att se visuella hallucinationer, däribland mönster och fraktaler, och sådant som tids- och djupuppfattning blir förvrängt. Men med den här dosen kan du fortfarande uppfatta din omgivning – den är bara kraftigt förändrad. Vanliga effekter är:

• Livsförändrande introspektiva eller filosofiska insikter
• Ökat idéflöde
• Större uppskattning av musik, konst med mera
• Annars vardagliga saker blir roliga eller intressanta
• Tydlig uppgång, topp och nedgång
• Förstärkning av känslor, både goda och dåliga
• Visuella effekter med öppna och slutna ögon (t.ex. mönster, auror)
• Synestesi
• Ljuskänslighet
• Tvångsmässiga gäspningar
• Desorientering
• Rädsla och ångest (bad trip-upplevelser)
• Svårigheter med kognitiva uppgifter
• Yrsel
• Illamående

Megados (5 g och uppåt)

En megados innebär att kontakten med verkligheten går förlorad helt. Här upplever du intensiva hallucinationer liksom jagupplösning (”ego death”), mystiska upplevelser och djup introspektion. Vanliga effekter är:

• Mystisk upplevelse och intensiv förundran
• Livsförändrande introspektiva eller filosofiska insikter
• Jagupplösning
• Mycket starka visioner med öppna och slutna ögon (t.ex. minnen som blir levande)
• Synestesi
• Tiden blir meningslös
• Desorientering
• Nedsatt motorik (sittare rekommenderas!)
• Stark rädsla och ångest (extrema bad trip-upplevelser)
• Mycket stora svårigheter med kognitiva uppgifter
• Yrsel
• Illamående

Interaktioner med andra droger

Hittills finns det inte mycket data om hur psilocybin interagerar med andra droger, vare sig positivt eller negativt, men det är alltid klokt att vara medveten och iaktta försiktighet när man blandar två substanser. Det här är vad som är känt.

Positiva interaktioner

• Cannabis: Cannabis kan förstärka svampens psykedeliska karaktär, men det är bäst att vänta till upplevelsens senare hälft så att du inte stör de insikter psilocybinet ger.
• Ketamin: Psilocybin + ketamin är den klassiska Burning Man-kombinationen. Om du kombinerar ketamin med psilocybin bör du vänta tills psilocybinupplevelsens intensitet har lagt sig innan du tar ketamin.
• MDMA: Att blanda MDMA och psilocybin, i folkmun ”hippie flip”, är vanligt. Det finns ingen forskning som visar att kombinationen är säker eller farlig, men anekdotiska rapporter tyder på att MDMA kan förstärka psilocybintrippen och till och med hjälpa dig att inte överväldigas av negativa känslor.

Neutrala interaktioner

• Kaffe: Det finns inga kända biverkningar av att blanda kaffe och psilocybin, men en del anser att koffeinets energikick kan förstärka psilocybinupplevelsen.

Negativa interaktioner

• Alkohol: Anekdotiska rapporter från akutmottagningar tyder på att det säkraste och klokaste är att avstå från alkohol när du är påverkad av svamp. Faktum är att det är bäst att avstå från alkohol i samband med alla psykedelika.⁴
• Adderall, Xanax, SSRI-antidepressiva: Det här är kraftfulla psykoaktiva läkemedel med till stor del subjektiva biverkningar, och psykedelika bör användas med mycket stor försiktighet om du regelbundet tar något av dem. Dessutom är psilocybin en potent serotoninagonist, vilket innebär att det kan interagera med alla läkemedel som påverkar serotoninsystemet.

Nytta och risker

Möjlig nytta

I de många historiska kulturer som har använt dem har psykedeliska svampar ett gammalt, djupt och sägenomspunnet rykte som ett medel för läkning och förändring. Bortom sägnerna erkänns nyttan med dessa kraftfulla små svampar i dag på bred front. Studier av den stora och mångfacetterade användningen av psykoaktiva svampar pågår i USA och utomlands, och det finns starka belägg för att de verkligen driver personlig utveckling. En studie publicerad i Journal of Psychopharmacology fann att ”en enda dos psilocybin gav betydande och bestående minskningar av nedstämdhet och ångest tillsammans med ökad livskvalitet”.

Dessutom undersöks nu de mystiska och djupgående upplevelser som följde med när psilocybin tog plats i det amerikanska psykedeliska ordförrådet på 1960-talet inom den etablerade medicinska vetenskapen. Resultaten är lovande och övertygande och tyder på att psilocybin kan ha stor läkande kraft.

Mer specifikt har kliniska prövningar med patienter med livshotande cancer genomförts och pågår i USA och utomlands. Prövningarna försöker främst förstå hur effektiva högdosupplevelser med psilocybin, givna i terapeutisk miljö, är som verktyg för att minska den psykologiska stress och ångest som ofta följer med en livshotande diagnos. Resultaten hittills har varit lovande. Under dubbelblinda, placebokontrollerade förhållanden har en enda hög dos psilocybin visat sig minska symtom på psykiskt lidande hos personer med dödliga diagnoser, och effekterna av upplevelsen har varit betydande och bestående.

Det finns dessutom allt mer forskning som tyder på att en del av förklaringen till att psilocybin är så effektivt är att det påverkar neuroplasticiteten, det vill säga hjärnans förmåga att lära, växa och – framför allt – förändras.

Risker

Psilocybin anses allmänt vara en av de säkraste psykoaktiva substanser du kan ta. Global Drug Survey 2017 fann att psilocybin var den säkraste av alla rekreationsdroger på marknaden och att bara 0,2 % av dem som tog psilocybin under 2016 behövde akut sjukvård. Det är fem gånger lägre än för MDMA, LSD och kokain. Psilocybin är dessutom inte beroendeframkallande och det finns ingen känd dödlig dos, vilket innebär att du sannolikt inte överdoserar även om du får en bad trip.

Med det sagt är det aldrig riskfritt att ta en drog. I början av och under en tripp kan psilocybin ge fysiska biverkningar som illamående, svettningar, domningar och darrningar. Det kan också leda till ångest, panikattacker, paranoia och humörsvängningar. En enkätstudie publicerad i Substance Use and Misuse fann att upp till 33 % av de tillfrågade som hade tagit svamp upplevde paranoia och ångest vid någon tidpunkt under trippen. Långvariga fysiska och psykologiska effekter är sällsynta. När de förekommer tyder forskningen på att orsaken var latenta psykiska störningar, inte svampen i sig.

Det finns dock något som kallas HPPD (hallucinogen persisting perception disorder, ihållande perceptionsstörning), i vardagligt tal ”flashbacks”. Till skillnad från flashbacks vid PTSD är HPPD dock specifikt för psykedelika och innebär perceptuella förändringar under veckorna eller månaderna efter bruk av psilocybin (eller andra psykedelika). Hur vanligt HPPD är vet man inte, men det anses vara ett sällsynt tillstånd och är inte förknippat med några fysiska förändringar eller neurologiska skador.

Terapeutisk användning

Redan på 60- och 70-talen antydde forskningen om psilocybin att substansen skulle kunna spela en lovande roll i behandlingen av en rad olika tillstånd, däribland Hortons huvudvärk, förstämningssyndrom och beroende.⁵

Efter att den amerikanska federala regeringen omklassade psilocybin till Schedule I på 1970-talet blev forskningen om dess terapeutiska effekter dock praktiskt taget obefintlig. Allt det har förändrats med psykedelikans tredje våg. Anekdotiska berättelser om psilocybins terapeutiska effekter har till slut fångat vårdpersonalens och myndigheternas uppmärksamhet och sipprat in i det allmänna medvetandet, och i dag finansieras och bedrivs forskning av många organisationer, däribland MAPS, The Beckley Foundation och The Johns Hopkins Center for Psychedelic & Consciousness Research. Liksom forskningen på 60- och 70-talen visar dagens forskning hittills att psilocybin kan ha djupgående terapeutiska effekter.

Psilocybin vid behandling av förstämnings- och ångestsyndrom

I åratal har anekdotiska rapporter visat att psilocybin (och andra psykedelika) kan vara en effektiv behandling vid förstämningssyndrom som depression och ångest. Nu, i psykedelikans tredje våg, är detta ett av de mest framträdande områdena inom modern klinisk forskning om psilocybin, vilket har fått den amerikanska federala regeringen att tillåta några små, strikt kontrollerade studier av psilocybins terapeutiska potential vid förstämningssyndrom. År 2011 undersökte till exempel en pilotstudie psilocybins effekter på depression och dödsångest hos patienter med obotlig cancer.⁶ Patienterna i studien hade långt framskriden cancer och en klinisk diagnos av stress eller ångest kopplad till sjukdomen. Efter psilocybinbehandlingen såg forskarna betydande förbättringar i mått på depression och ångest upp till sex månader efter prövningen. Studien fick så småningom fas II-status av FDA, vilket innebär att en större studie kunde genomföras.

En annan studie från en välrenommerad forskargrupp i London tyder på att psilocybin skulle kunna användas för att behandla egentlig depression.⁷ I studien fick tolv patienter två doser psilocybin (en låg och en hög) i kombination med psykologiskt stöd. En vecka efter den andra dosen hade depressionspoängen minskat markant hos nästan alla patienter, och åtta av tolv visade inga depressionssymtom alls. Tre månader senare var fem patienter fortfarande fria från depression, och hos fyra av de återstående sju hade depressionen gått från ”svår” till ”lindrig eller måttlig”.

Psilocybinbehandling har också visat sig kunna minska symtomen vid tvångssyndrom (OCD) i en liten studie av personer som inte svarat på konventionell behandling med serotoninåterupptagshämmare (SRI).⁸ I studien fick alla patienter en minskning av OCD-symtomen på mellan 23 % och 100 %.

Studierna av psilocybin fortsätter att komma och visar på dess omvälvande läkande potential.

Psilocybin vid behandling av beroende

På 50- och 60-talen användes ”klassiska psykedelika” i prekliniska prövningar för att behandla beroende, med lovande resultat. Men återigen: när många av dessa psykedelika förbjöds i USA och större delen av Europa stannade forskningen om deras terapeutiska användning av. De senaste åren har dock forskningen om psilocybin och andra psykedelika som lovande behandlingar vid beroende fått ett uppsving.

I en studie från 2015 visade sig till exempel psilocybin vara användbart vid behandling av alkoholberoende som en del av en assisterad behandlingsplan.⁹ Betydande minskningar av drickandet och perioder av nykterhet rapporterades efter att psilocybin getts som en del av ett behandlingsprogram.

Psilocybin verkar också kunna hjälpa människor att sluta röka. I en nyligen genomförd prövning fick 15 rökare två till tre psilocybinsessioner som en del av ett större KBT-program för rökavvänjning. Tolv av deltagarna (80 %) lyckades sluta.¹⁰ Som jämförelse har konventionella metoder för rökavvänjning – tuggummi, plåster och att sluta tvärt – en framgångsandel på omkring 35 %.

Psilocybin vid behandling av Hortons huvudvärk

Hortons huvudvärk (klusterhuvudvärk) är intensivare men kortvarigare än migrän och beskrivs ofta som den mest smärtsamma och mest handikappande typen av huvudvärk; den påverkar den drabbades liv avsevärt.

Hittills har inga systematiska studier publicerats som beskriver psilocybins potential att behandla Hortons huvudvärk, men anekdotiska rapporter om sådan användning har fångat läkarkårens uppmärksamhet. I mitten av 2000-talet började läkare uppmärksamma psilocybin och LSD som möjliga behandlingar vid Hortons huvudvärk efter att några av deras patienter rapporterat att sjukdomen gått i remission efter psykedeliskt rekreationsbruk och efterföljande självmedicinering.¹¹

En enkätstudie rapporterade att psilocybin kan vara en effektivare behandling vid Hortons huvudvärk än de läkemedel som finns i dag; nästan 50 % av de drabbade uppgav att psilocybin var en helt effektiv behandling.¹² Flera kliniska studier av denna användning pågår och mer forskning bör finnas tillgänglig inom kort.^{13 14}

Kopplar psilocybin om hjärnan?

Vissa forskare har börjat teoretisera om att många av psilocybins gynnsamma effekter på psykiska tillstånd kan bero på dess förmåga att ”nollställa” default mode network (DMN), hjärnans ”viloläge” och kontrollsystem. Ett överaktivt DMN har kopplats till depression och andra förstämningssyndrom, och psilocybin har visat sig kraftigt minska aktiviteten i DMN.¹⁵ Detta har kopplats till antidepressiva effekter.¹⁶

Personlig utveckling

En av de mest lovande aspekterna av avsiktligt och ansvarsfullt bruk av psilocybin är dess potential att driva på personlig utveckling. I tidiga prövningar där psykedelika gavs till friska vuxna under stödjande förhållanden rapporterade många deltagare bestående positiva förändringar i personlighet, beteende, värderingar och attityder.¹⁷, ¹⁸ Nyare studier har speglat dessa tidiga fynd. Omkring 40 % av deltagarna i laboratoriestudier med psilocybin rapporterade positiva, långvariga förändringar i sin estetiska upplevelse och sin relation till naturen.¹⁹

Anekdotiska rapporter har länge stött dessa tidiga fynd. Efter en psilocybinupplevelse berättar människor ofta om en större uppskattning av musik, konst och natur tillsammans med mer tolerans mot andra och ökad kreativitet och fantasi.

En studie från 2011 fann också att deltagarnas självskattade öppenhet fortfarande var markant förhöjd mer än ett år efter en enda psilocybinupplevelse, vilket forskarna i studien och andra tillskriver en något gåtfull men kraftfull del av en svamptripp: den mystiska upplevelsen.

En mystisk upplevelse definieras här som ”känslor av enhet och samhörighet med alla människor och ting, en känsla av helighet, känslor av frid och glädje, en känsla av att överskrida normal tid och rum, outsäglighet och en intuitiv övertygelse om att upplevelsen är en källa till objektiv sanning om verklighetens natur”. De som rapporterat en upplevelse av mystisk karaktär under en svamptripp har religiös tillhörighet över hela spektrumet, men intressant nog verkar upplevelsernas djup inte hänga ihop med religiös tro – även ateister har rapporterat hur betydelsefulla deras psilocybinframkallade mystiska upplevelser varit. Forskning har dessutom visat att ju intensivare den mystiska upplevelsen är, desto större positiva och långvariga förändringar ser personen.²⁰

Sådana subjektiva effekter, som känslor av samhörighet, beror sannolikt på psilocybins förmåga att minska sammankopplingen mellan hjärnans integrationsnav.²¹ På vanlig svenska betyder det att psilocybin tillåter mer ”överhörning” mellan hjärnregioner som normalt är åtskilda. Forskarna spekulerar i att detta möjliggör ett tillstånd av ”obegränsad kognition”, där de sätt vi vanligtvis organiserar, kategoriserar och särskiljer aspekter av det medvetna upplevandet på bryts ner och tänkandet blir mer flexibelt.²² För att förstå varför det kan vara till nytta hjälper det att veta att liknande aktivitetsmönster i hjärnan också observeras under olika meditationstillstånd.

Det kanske inte förvånar dig då att forskning har visat att psilocybin kan användas för att fördjupa en andlig praktik. I en nyligen genomförd studie deltog 75 personer i en sex månader lång andlig kurs med meditation, medvetenhet och självreflektion. Under kursen fick deltagarna antingen en låg eller en hög dos psilocybin. Efter de sex månaderna visade deltagarna som fått den höga dosen betydligt större förbättringar i mått på andlighet såsom mellanmänsklig närhet, mening i livet, transcendens av döden och förlåtelse.²³

Med allt detta i åtanke tror många att psilocybin (och andra psykedelika) kan vara en nyckelkomponent i självförbättring och självoptimering. Genom att framkalla upplevelsen av att vara förbunden med universum (i vilken form det än tar sig uttryck för den enskilde) och genom att konfrontera det djupaste inom dig själv tror många att psilocybin kan hjälpa dig att ta de steg som krävs för att bli den bästa versionen av dig själv.

Mikrodosering

Mikrodosering innebär att ta subperceptuella (omärkbara) mängder av en psykedelisk substans. Många som har byggt in mikrodosering av psilocybinsvamp i sin veckorutin rapporterar mer kreativitet, mer energi, bättre fokus och bättre relationsförmåga, liksom mindre ångest, stress och till och med depression. En del entusiaster berättar också att mikrodosering av psilocybin har hjälpt dem att skärpa sin andliga medvetenhet och förstärka sina sinnen.

Psykedelikans moderna historia sträcker sig tillbaka till 1950-talet, men intresset för mikrodosering tog fart när James Fadimans bok The Psychedelic Explorer’s Guide: Safe, Therapeutic, and Sacred Journeys kom ut 2011. Boken beskriver mikrodosering som en subkultur inom det psykedeliska bruket. Många urfolkskulturer, liksom moderna yrkesverksamma, har använt mikrodosering för att uppnå en rad fördelar, men det var Fadimans bok som formellt introducerade termen ”mikrodosering” i den psykedeliska huvudfåran.

Fadimans pågående forskning är också en av få moderna studier som specifikt undersöker mikrodoseringens effekter. Det har visserligen kommit några kliniska studier som undersöker om mikrodosering fungerar, men vi vet mer om vad stora doser psykedelika gör med hjärnan. Sannolikt gör mikrodosering något liknande, fast i mindre skala. Praktiska frågor om dosering och tolerans vid mikrodosering besvaras under ”Vanliga frågor” nedan.

Juridik

Sverige

I Sverige är psilocybin och psilocin narkotikaklassade (förteckning I), och svamp som innehåller dem räknas också som narkotika.²⁴ Enligt narkotikastrafflagen (1968:64) är det straffbart att inneha, köpa, sälja, odla eller på annat sätt hantera psilocybinsvamp. Även eget bruk är straffbart i Sverige sedan 1988, vilket skiljer Sverige från många andra länder. Polisen kan alltså ta urin- eller blodprov vid misstanke om bruk. Vilka ämnen som är narkotika framgår av Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2011:10).

Sporer innehåller inte psilocybin eller psilocin. Att köpa eller inneha sporer kan ändå bedömas som förberedelse till narkotikabrott om syftet är odling. Toppslätskivling (Psilocybe semilanceata), som växer vild i Sverige, och Psilocybe cubensis står uttryckligen i förteckning I. Andra svampar som innehåller psilocybin eller psilocin räknas som narkotika om de är framodlade, torkade eller på annat sätt beredda.²⁴ Se även Substansernas status i Sverige.

Köpa psilocybinsvamp

Psilocybin har varit olagligt i de flesta länder i årtionden, så sätt dig in i de lokala lagarna innan du köper psilocybinsvamp. I Nederländerna går det till exempel att köpa ”magiska tryffel” (sklerotier) som innehåller psilocybin utan att bryta mot lagen, tack vare ett kryphål i lagstiftningen. Psilocybin i någon form är också lagligt i Brasilien, Brittiska Jungfruöarna och Jamaica.

Den 7 maj 2019 röstade invånarna i Denver i Colorado för att avkriminalisera psilocybinsvamp.²⁵ Det innebär att det inte längre är straffbart för vuxna som är 21 år eller äldre att inneha svampen för eget bruk. Det gör den dock inte laglig. Den som ertappas med att sälja eller på annat sätt sprida psilocybinsvamp, och möjligen även odla den, kan fortfarande åtalas. Lagen är oförändrad i resten av Colorado – åtminstone tills vidare.

I juni samma år följde Oakland i Kalifornien efter med en egen förändring: kommunfullmäktige röstade enhälligt för att avkriminalisera inte bara psilocybinsvamp utan alla ”enteogena växter” som innehåller indolaminer, tryptaminer och fenetylaminer. Precis som i Denver gäller detta bara vuxna som är 21 år eller äldre, och det omfattar inte syntetiska substanser som framställts ur växter eller svampar, till exempel LSD. Men till skillnad från Denver avkriminaliserar Oakland (eller snarare nedprioriterar för polisen) även odling och spridning av de angivna psykedeliska substanserna – däribland psilocybinsvamp.²⁶²⁷ Oakland tillämpar en modell kallad ”Grow, Gather, Gift” (odla, samla, ge bort), som uppmuntrar människor att odla, plocka och ge bort sina egna växtmediciner i stället för att bygga upp en vinstdriven marknad.

Innan du skaffar svamp där det är lagligt är det viktigt att fundera över hur du vill inta den.

Psilocybinsvamp i USA

Psilocybinsvamp må vara förbjuden på federal nivå i USA, men i vissa städer och delstater runt om i landet går det att inneha magiska svampar lagligt. Väljarna i valen 2020 var tydligare än någonsin – de vill avkriminalisera psykedelisk svamp och göra den tillgänglig för terapeutisk användning.

Odla och plocka psilocybinsvamp

Psilocybin är olagligt på federal nivå i USA, men 2005 slog en domstol i New Mexico fast att det var lagligt att odla och inneha psilocybinsvamp (så länge den inte är torkad). År 1978 slog Floridas högsta domstol fast att det i praktiken var lagligt att plocka vild psilocybinsvamp tills delstatens lagstiftande församling beslutade något annat. Hittills har inga nya lagar antagits för att reglera plockning av vildväxande psilocybinsvamp.

Med undantag för tre delstater är det helt lagligt att inneha sporer av psilocybinsvamp i USA, eftersom sporerna inte innehåller psilocybin eller psilocin, de ämnen som specifikt regleras i federal lag. Men även om sporerna är lagliga räknas det fortfarande som olagligt att odla svamp av dem.

Mer om att odla psilocybinsvamp finns i vår separata guide.

Historia och statistik

Kort historik

Arkeologiska fynd från Sahara tyder på att människor har använt psykedelisk svamp i 7 000 år eller mer, och svampar finns avbildade i förhistorisk konst i många geografiska regioner.²⁸ I de flesta fall antas de vara religiösa symboler, ofta i samband med ceremonier som firar övergångsriter. En del tror att om våra förfäder faktiskt använde svamp kan upplevelsen ha påverkat den förhistoriska kulturen, från konst och religion till de sociala värderingar som styrde vardagslivet.

Somliga driver den här teorin ganska långt. På 90-talet lade etnobotanikern och psykonauten Terence McKenna fram ”Stoned Ape-hypotesen”, som går ut på att tidiga människor eller förmänskliga hominider som åt psykedelisk svamp fick ett intellektuellt uppsving som ledde till evolutionära fördelar – inklusive medvetandet så som vi känner det i dag. Det bör påpekas att forskarsamhället ser skeptiskt på hypotesen, eftersom det saknas belägg för flera av dess antaganden.

Det finns däremot omfattande vittnesmål om förcolumbianskt bruk av psilocybin bland mayafolkens och aztekernas kulturer i Mesoamerika, framför allt i nuvarande Mexiko och Guatemala. Efter att ha erövrat dessa områden på 1400- och 1500-talen förbjöd spanjorerna ursprungsbefolkningen att använda psykedelisk svamp, eftersom de betraktade bruket som vilt och ociviliserat. Trots det trotsade urfolkens shamaner i hemlighet den spanska lagen i över 400 år och fortsatte att använda och ge svampen till andra för att bevara sitt kulturarv.

Den första tillförlitliga västerländska beskrivningen av ”förgiftning” med psilocybinsvamp kom 1799, när fyra barn av misstag fick äta Psilocybe semilanceata (toppslätskivling), en art av psykedelisk svamp som deras far omedvetet hade plockat och lagat en gryta på.

Den berömde schweiziske kemisten Albert Hofmann (som syntetiserade LSD) isolerade psilocybin i laboratoriet för första gången 1957, ur Psilocybe mexicana, en svampart som främst växer i Centralamerika. Ett år senare framställdes ämnet syntetiskt för första gången.²⁹

Gordon Wasson, tidigare vice vd för J.P. Morgan & Company, var tydligen fascinerad av psilocybinsvamp, och fascinationen växte till en besatthet. År 1955 reste han till Oaxaca i Mexiko för att träffa svampshamanen María Sabina, som tillhörde urfolket mazateker och som introducerade honom för psilocybinsvampen. Under sin första svamptripp berättade han att det kändes som om hans själ hade skopats ut ur kroppen.³⁰ Wasson satte i praktiken igång den psykedeliska svamprörelsen i väst när tidskriften Life 1957 publicerade hans fotoreportage ”Seeking the Magic Mushroom”, där han beskrev sina upplevelser.

Efter att ha läst om Wassons upplevelser och sedan själva rest till Oaxaca för att prova psilocybinsvamp grundade Timothy Leary och Richard Alpert, forskare vid Harvard University, Harvard Psilocybin Project, vilket kort därefter ledde till att de fick sparken. Så de gjorde vad varje arbetslös, karismatisk akademiker skulle ha gjort 1962: de startade en psykedelisk rörelse. Psilocybinsvampen blev snabbt en del av 1960-talets motkultur.

År 1971 fördes psilocybin upp i förteckning I i FN:s konvention om psykotropa ämnen, och i USA klassas det som Schedule I, vilket gör det olagligt för alla ändamål.³¹ Psilocybinsvamp omfattades dock inte av FN-konventionen, vilket än i dag gör att de länder som har undertecknat konventionen (i praktiken ett internationellt fördrag) själva kan välja hur de reglerar svampar som naturligt innehåller psilocybin. De flesta länder har ändå förbjudit psilocybinsvamp, även om det finns undantag.

Bruk i dag

• Psilocybinsvamp är det vanligaste psykedelikumet bland personer som är 34 år eller yngre.³²
• En studie från 2012 av 409 universitetsstudenter i nordöstra USA fann att nästan 30 % hade provat psilocybinsvamp minst en gång.³³
• En rapport baserad på data från 2010 års National Survey on Drug Use and Health (NSDUH) visar att psykedelika – som där omfattar LSD, PCP, peyote, meskalin, psilocybinsvamp och MDMA – hade använts av omkring 1,2 % av befolkningen från 12 års ålder under den senaste månaden, jämfört med andra droger. Intressant nog uppges ”psykofarmaka” (som receptbelagda antidepressiva och antipsykotiska läkemedel) användas olagligt i en omfattning som är nästan sex gånger så stor som för psykedelika.
• Enkätundersökningar i tolv EU-länder har visat att andelen 15–24-åringar som använt psilocybinsvamp varierar från under 1 % till 8 %.
• I Storbritannien hade nästan 340 000 personer i åldern 16–59 år använt psilocybinsvamp under det senaste året 2004/2005, strax innan svampen blev helt olaglig i Storbritannien.

Olika typer av svamp

Av de över 180 kända typerna av psykedelisk svamp är de mest kända och mest använda arterna:

• Psilocybe cubensis: Den mest kända och mest odlade psilocybinsvampen.
• Psilocybe cyanescens: Mindre känd än Psilocybe cubensis, men odlas inte mindre. Svamparna är något mindre och något mer psykoaktiva.
• Psilocybe azurescens: Upptäcktes av den världsberömde mykologen Paul Stamets i mitten av 90-talet och är sannolikt den mest potenta psilocybinsvampen i världen.
• Amanita muscaria (röd flugsvamp): En röd och vit svamp som innehåller de psykoaktiva ämnena ibotensyra och muscimol. Svampen användes regelbundet i shamanska traditioner hos urfolk i Sibirien och Baltikum.
• Psilocybe natalensis: År 1995 upptäckte forskare P. natalensis i Natalregionen i Sydafrika. Psykonauter hävdar att den här magiska svampen, kallad ”Natal Super Strength”, är 1,5 till 2 gånger starkare än sorter av P. cubensis och ger förstärkta psykedeliska visuella effekter.
• Psilocybe cyanescens, i vardagligt tal ”Wavy Caps”, är en svampart som innehåller de psykoaktiva ämnena psilocybin och psilocin och är känd för sina kraftiga hallucinogena egenskaper. Den växer vanligtvis i flis, täckbark och andra vedartade underlag och känns igen på sin vågiga hatt och på att den blånar när den hanteras eller skadas.

Magiska svampar hör visserligen oftast till släktet Psilocybe, men det är långt ifrån de enda arter som innehåller aktiva ämnen.

Hur du känner igen psykedelisk svamp

När du börjar plocka svamp är det förstås viktigt att vara försiktig. Förutom särpräglade sorter som Penis Envy och Golden Teacher finns det många liknande svamparter med varierande giftighet, och vanligtvis kan bara väl utbildade svampplockare skilja arterna åt. Om du vet vad du ska leta efter är det osannolikt att du väljer en dödligt giftig svamp, men det är viktigt att du vet vad du gör. Felbestämda svampar kan orsaka sjukdom och (i sällsynta fall) till och med död om de äts.

Med det sagt växer Psilocybe cubensis rikligt i tropiska områden över hela världen. Det är klassiska parasollformade svampar med kort, kraftig fot och en hatt som oftast är ljus till gyllenbrun, klotformad innan fruktkroppen öppnar sig och platt och bred när svampen är fullvuxen. Den populäraste cubensis-sorten är Golden Teacher, känd för medelstarka effekter och djupt insiktsfulla resor.

Psilocybe azurescens är däremot endemisk för USA:s västkust och ser smalare och mer välvd ut.

Hur du odlar psilocybinsvamp

Ansvarsfriskrivning: Att odla psilocybinsvamp för konsumtion kan vara olagligt, i Sverige är det ett narkotikabrott, och vi uppmuntrar eller försvarar inte odling där det strider mot lagen.

Att odla sin egen psilocybinsvamp är ett bra alternativ till att plocka den, vilket kan vara farligt. Förutom att ge en pålitlig tillgång året runt eliminerar hemodling risken att felbestämma svamp i naturen. För många odlare är det också en rolig och billig hobby.

Det finns färdiga odlingssatser att köpa på nätet, men det är oftast bäst att börja från grunden. Satserna innehåller visserligen ett substrat med levande mycel (materialet som svampen växer ur), som du behöver för att odla svamp, men att göra ditt eget substrat ger inte bara jämnare resultat utan minskar också risken för kontaminering. Mer information om hur du kommer igång finns i guiden om att odla psilocybinsvamp.

Myter

”Psilocybinsvamp orsakar hjärnblödning, magblödning och/eller njursvikt”

En ”blödning i hjärnan” skulle diagnostiseras som stroke, hjärnblödning eller aneurysm. Det finns inga belägg för att detta någonsin har hänt efter intag av psilocybinsvamp, och det finns inte heller några belägg för att svampen orsakar magblödning. En rapport från 1981 fann att de två vanligaste komplikationerna vid svampbruk var vidgade pupiller och överkänsliga reflexer.³⁴ Andra litteraturöversikter har inte funnit några komplikationer kopplade till svampbruk hos friska personer.³⁵³⁶

När det gäller njurproblem handlar det egentligen om felbestämning av svamp. Den psykedeliska arten Psilocybe semilanceata (toppslätskivling) orsakar inga njurproblem, men svampar i släktet Cortinarius (spindlingar) förväxlas ofta med P. semilanceata och är skadliga för njurarna. I Sverige gäller det särskilt toppig giftspindling (Cortinarius rubellus), som kan ge livshotande njurskador.

”Svamp gör dig galen”

Forskare har dragit paralleller mellan trippar på psilocybinsvamp och psykotiska episoder som dem vid schizofreni, men i nästan alla fall är tillståndet tillfälligt (därav ordet ”tripp”).³⁷ Även personer som hamnar på akuten efter att ha tagit psilocybinsvamp återgår till sitt normala fysiska och psykiska tillstånd inom några timmar.³⁸ En nyligen genomförd stor befolkningsstudie fann en minskad sannolikhet för psykiskt lidande och suicidalitet bland personer som använder klassiska psykedelika som psilocybinsvamp och LSD.³⁹

Det finns inga avgörande belägg för att latenta psykiska problem kan förvärras av psykedeliskt bruk, men många forskare tror att så är fallet.⁴⁰ Om du har en historia av psykisk sjukdom (särskilt schizofreni) kan det därför vara klokt att undvika psykedeliska droger.

”Magiska svampar är giftiga”

Det beror på hur du definierar ”giftig”. Om du räknar ett kemiskt ämne som framkallar ett ruspåverkat tillstånd, förändrar ditt medvetande och orsakar vissa fysiologiska förändringar som giftigt, då är psilocybinsvamp förstås giftig. Men i så fall är alla droger giftiga, inklusive alkohol, tobak, cannabis och koffein. Med en snävare definition av giftigt ämne skulle psilocybin däremot inte räknas dit.

Svampförgiftning från icke-psykedeliska arter kan orsaka allvarlig fysisk sjukdom och i sällsynta fall död, men psilocybinsvamp är inte giftig. Därför är det avgörande att artbestämma svampen korrekt.

Vanliga frågor

Kan psilocybin upptäckas i ett drogtest?

Psilocybinsvamp och dess metaboliter ingår inte i de flesta vanliga drogtester. De ingår dock ibland i utökade drogtester.⁴¹

Kan psilocybin orsaka psykiskt trauma?

Om du följer set och setting och avstår från psykedelika om du har psykisk sjukdom i släkten kommer psilocybin inte att orsaka psykiskt trauma.

I vissa fall kan psilocybin leda till en kortvarig akut psykos, i vardagligt tal kallad bad trip, om du inte följer de sex S:en. Det finns inga konkreta belägg, men en del forskare misstänker att psilocybin kan få latenta psykiska problem att komma upp till ytan.

Hur vet jag om jag har psilocybinsvamp?

Många svamparter innehåller psilocybin, och en del liknar giftiga svampar, så det är viktigt att artbestämma svampen korrekt. Många arter av psilocybinsvamp känns igen på sin långa, smala fot och sin lilla, kägelformade hatt. Andra, ovanligare sorter som Penis Envy, kännetecknas av en tjock, kort fot och en klotformad hatt.

Är det lagligt att odla psilocybinsvamp?

I de flesta länder är det olagligt att inneha, köpa eller odla psilocybinsvamp, och i Sverige är det narkotikabrott. Sporer är dock lagliga att köpa på många håll, så länge du inte använder dem för att odla svamp. Läs mer i avsnittet Juridik ovan.

Hur förvarar jag psilocybinsvamp bäst?

Svamp är organiskt material, vilket innebär att du behöver förvara den rätt för att fördröja nedbrytningen. Kylskåp fungerar oftast bra för färsk svamp, medan frysen passar bättre för torkad svamp. För att svampen ska hålla sig fräsch är det klokt att välja en förvaringsmetod som passar hur och när du tänker äta den.

Hur tar jag psilocybinsvamp?

Psilocybinsvamp kan ätas hel, kokas till te, tas i kapslar eller lagas in i mat. En måttlig dos är 1–2,5 g, som du kan väga upp på en våg.

Hur mikrodoserar jag med psilocybinsvamp?

Psilocybinsvamp kan mikrodoseras genom att du tar omkring 0,1–0,3 g, men toleransen skiljer sig mellan olika personer.

Hur fungerar tolerans mot psilocybin?

En måttlig dos psilocybin ger omedelbar tolerans. Om du tar drogen igen kort därefter blir effekten svagare. Du bör vänta minst tre dagar mellan doser av psilocybin.

Psilocybin ger också omedelbar korstolerans, vilket innebär att toleransen även gäller andra psykedelika i samma farmakologiska klass.

Kan jag blanda psilocybin med andra droger?

Psilocybin ska inte blandas med tramadol, eftersom det kan leda till serotonergt syndrom. Var försiktig med att blanda psilocybin med cannabis, amfetamin eller kokain. Här finns en detaljerad tabell över vilka drogkombinationer som är säkra (på engelska).

Fotnoter